Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2008-04-18 | Uppdaterad 2008-06-10
O, Växjö, så mötte du åter sommaren. Och jag såg allting vakna till liv som det bara gör i början på juni. Jag såg gräsklippspapporna i dina villaområden kånka fram vinterdammiga grillar. Jag såg powerwalkmammorna hetsande runt sjön ockuperade av jagande bikinitankar.
Jag såg dina nylagliga 15-åringar på inte lika lagliga eu-mopeder vråla förbi på Västra Esplanaden, förbi ketchupfläckiga McDonald’s-bord, förbi barndomen och in i tonåren. Jag såg alla dina gräsmattor i alla dina parker vakna till liv och klä sig i en starkare nyans.
Jag hörde om kvällarna den fantastiskt välbekanta melodin av förfest från dina inglasade terrasser och svala balkonger, och jag såg på morgonen de ölburkslik vid busshållsplatserna som orkestern lämnat kvar. Och jag såg orkestern själv förstås. Violinisterna i sina nytrendiga skoskavssandaler och perfekt slarvigt uppsatta hårknutar. Trombonernas uppvikta slackerbyxor och bruna handleder och ”VEM VILL GÅ I TVÅAN NU”. Jag hörde deras våta harmonier studsa mot dina nittiogradersvinkliga torg, och jag såg hur du fick anstränga dig för att ta emot denna symfoni.
Jag kände eftermiddagshettan, hetare än vanligt på Linnégatan. Avgaserna och betongväggarna och jag-hajar-ingenting-trafikkaos och nerrullade rutor med solglasögonprydda viktighetsmän. Och jag hörde det, från öppna fönster på kontoret där jag satt och skrev. På Araby såg jag dina burkamammor i barnvagnskaravanerna gå i stora flockar, skrattande på ett språk jag önskar jag förstod. Dina svartskäggiga pappor virvla upp vit grusdimma på fotbollsplanen i en hänsynslös språkröra och dina fortfarande ovetande döttrar och söner leka på gummidäcken. Jag såg deras gemenskap på den öppnaste stadsdel som är mer världen än Sverige, för att de var tvungna till det, och jag jämförde det med staket-mot-grannarna-rädsla och perfekta gräsmattor tre hundra meter norrut.
Jag såg dina lite, lite finare familjer med båtarna stanna till vid Evedal, dina hippa uteserveringar öppna upp, dina ölvåta tonårsgäng slå kvällsläger vid sjön, dina festivalpackade svarsökande vid tågstationen, dina äldres vägran att ta på sig något svalare, dina campusslackers vid engångsgrillarna, dina barn som inte längre vill vara barn. Dina blommor, fräknar, bussar, gatstenar, bröst, cyklar, solbrillor, studenter och jag hörde alla hjärtan slå lite hårdare och lite snabbare på dina gator, utan egentligen anledning, men definitivt hårdare.
Så såg jag dig Växjö när du åter igen mötte sommaren, inte försiktigt, utan med all kraft du kunde uppbåda. Jag upplevde din stress, ditt lugn men framförallt ditt hopp som ångade upp ur asfalten och in i varenda lägenhet, sommarlovslängtan och vi-tar-det-sen-löften liksom bedövande hela ditt hjärta.
Och jag älskade det.
fyfan vilken inlevelse. lätt den bästa krönikan från vår ungredaktion jag har läst på mycket länge!
Jag kan inte göra mer än att hålla med Hateff. Jag hoppades på att jag skulle kommentera först ;) Men ja, Hateff valde precis rätt ord. Mycket bra!



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA