Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2009-11-26 | Uppdaterad 2009-11-26
Jag har dåliga öron. Inte som Legolas. Nej, mina öronproblem sitter på insidan.
Mina egna problem, klena trumhinnor, har egentligen bara påverkat mig på ett sätt. Jag tycker det är ganska tråkigt att bada. Det mesta av nöjet försvinner eftersom jag inte får dyka, hoppa och allmänt inte hamnade under vatten. I alla fall inte för långt under, för då blir det annat tryck och PANG BOM är trumhinnorna borta och vägen in till hammaren, städet och stigbygeln ligger öppen och det vill väl ingen.
Jag kan på rak arm endast komma på två positiva minnen förknippade med bad. Ett är när jag slog min två år yngre syster i en simtävling över kort bana. Hon hävdar till evigheten att ett kärleksfullt par blockerade hennes väg och gav mig ett ovärderligt försprång, men det är PIC OR IT DIDNT HAPPEN som gäller.
Det andra minnet härleder mig till simskolans glada dagar. Egentligen är det väldigt märkligt att jag har något positivt minne därifrån eftersom jag alltid hatade simskolan. Det var klor, töntiga gruppnamn som Baracudan och en väldig massa böj, vinkla ut och ihop. Jag ville bara skrika: GE MIG SKARPT LÄGE NU. Herregud, det är ju idiotiskt att försöka lära sig simma utan vatten.
Dessutom skulle jag vilja påstå att jag var (och förmodligen också är) en mycket svag simmare. Efter en lång tid kände jag mig dock redo för att göra ett ordentligt försök på Silverfisken. Det handlar om att simma 25 meter för att ro hem detta märke.
Jag hade peppat en tid och gjorde mig redo genom att gå ner i vattnet och köra kaffekokaren samt försöka få upp positiva bilder ifrån när jag tidigare hade klarat Baddaren.
Min simlärare, som var en man med lite för mycket mage och lite för lite badbyxor, stod redo med en sådan där stålstång med en ögla man kan ta tag i utifall att man känner att helvetes helvete jag drunknar här och nu.
Första halvan av sträckan gick bra, men efter 13 meter av extremt skolat bröstsim började mjölksyran komma. Jag försökte ta tag i öglan men simlärarräven drog undan den. Jag är för ung för att dö tänkte jag och fortsatte. Ända in i kaklet!
Mot alla odds klarade jag det. 25 meter silverfisken och bragdguldet var mitt. Jag hoppade upp ur bassängen, sprang fram mot min mamma som satt bredvid och log. Simläraren kom fram och dunkade mig i ryggen och sa bra gjort. Kanske applåderade också någon tant, samtidigt som jag svepte in mig i min handduk och tänkte på evig ära och berömmelse.
Sen gick det några år. Jag insåg att simmärken inte betyder någonting alls och ungefär där befinner jag mig nu. Fan.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA