Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2009-03-20 | Uppdaterad 2009-04-06
Det cyklas för fullt hem ifrån skolan. Humöret är på topp, dagen har fortskridit bekymmerslöst och jag besitter hela den där känslan av att jag sidohoppar parallellt med livet lekandes ett andetag ifrån medan allt som går att koppla till ordet ”tid” bara känns så… avlägset. Plötsligt greppar verkligheten tag i mig, en slags bomullsfodrad järnhandske svingar mig djupt ner i insikternas dalgång. Och så är jag där idésamlandes, igen.
Ett onuddbart lugn ligger runt mig trots att jag precis höll på att bli överkörd av någon slags hybrid mellan uggla och blomkål samt hennes rosatransparante make bakom ratten. Rasistskriken överskrider det rostiga inavelfordonets hastighet med dubbla farten och jag börjar undra hur fan hennes tunga är kapabel till detta naturlagstrotsande. Blatte hit, blatte dit. Hela situationen kontrasteras något enormt inuti mitt huvud. Kanye West i mp3-hörlurarna möter fördomsfullt babbel från bilen jämte mig. Det drömska färgsprakande mot det lilla svartvita. Imponerande vansinnigt storhetskomplex mot schlagerfestivalsanhängare. Sporrande, minst sagt sporrande. Jag drivs framåt av det dåliga. Av tristess, dåligt väder, folks trångsynthet. Hela vårt misslyckade system är skäl nog att åtminstone försöka lyckas.
Jag brast ut i ett gapskratt av blotta åsynen på blomkålsugglan och hennes kvickförmedlade rasism. Mitt skrattanfall åt tragikomiken blev iakttaget av två medelåldersmän. Deras ansikten bepryddes av frågeteckniska drag. Inte klandrar jag deras förvåning. Det är så olikt. Så bestöttande jävla olikt. Efter att ha blivit dränkt av skit skrattar man bara inte bort det, man torkar bort skiten med hushållspapper och sluter ögonen i hopp om att rättvisa någon gång ska landa på vår planet. Hahah. Jag har aldrig riktigt funkat sådär. Det handlar om att skapa sin egen lycka. Att regissera sitt eget välmående. Känner man sig inte tillräckligt modig för det kan man alltid kämpa på med de medel man har till hands. Det är ett långt steg mellan att hoppas och att förverkliga sina hopp. Sannerligen ett milslångt kliv mellan att vara den enda slaven ombord på båten som ror med sin åra och att vara hjälten som avlivar slaveriet för gott.
Så till alla som av någon anledning känner sig manade att försöka köra över mig med sina bilar, notera noggrant att jag skiter i vad ni ropar efteråt. Samtala gärna om mig vid er husmanskost kring matbordet, gör mig till refrängen i väst-germanska klagosånger och förvånas hur mycket ni vill av mitt colgatesmile i otippade lägen. Jag kommer ändå att fortsätta bli mig.
Jag förstår inte ett skit utav det du skriver.
Grymt bra skrivet!
Ok! Han Skriver om fyrkantiga, trångsynta medborgare som inte har något bättre att ägna sig åt än att göra livet surt för alla som vågar känna sig lyckliga en liten stund i livet. Exempel på kommentar förutom blatte hit och blatte dit, kan vara så gör man inte i Sverige, Du får inte cykla på denna gatan eller på denna sidan av vägen eller osv osv. Mer exempel kommer vid intresse-;)
gick vid växjösjön på träbryggan. då kom det ett kålhuvud och cyklade förbi och sa ; "mitt i" det var allt.han använde inte ringklockan eller sa något så jag hörde inte honom.och precis som killen ovan var jag i min inre glada värld.som cyklisten rubbade i onödan.
en cyklist rapade mig i örat
Vad är poängen med det här? Att du ska berätta en liten snyfthistoria, men samtidigt visa att du minsann är lika glad för det?
Man kan alltid dra en vals för att vinna lite sympati. I Sverige är det ju dessutom populärt att säga sig vara utsatt för några högerextrema åsikter. Sådant går alltid hem.
Jag själv både cyklar och kör bil. Jag observerar dagligen hur en del cyklar och kör bil uselt. Jag försöker ha överseende, tålamod och vara försiktig när någon kör eller cyklar ovårdat. Jag tillåter inte mig att utsätta en dålig cyklist för fara, ty jag vet att konsekvenserna kan vara stora som jag kanske inte kan bemästra och klara av...
Till Hateff vill jag säga: bry dig inte om någon snedvriden individ som gapar blatte hit och blatte dit. Växjö, Sverige och världen, för den delen, är fyllda av trevliga människor. Njut av deras värme, vänskap och gemenskap i vardagen. Och lycka till med att utveckla dina positiva tankar och ditt djupa och komplexa skrivande.
jag gillar denna texten, bra skrivit!
Skriv ordentligt för fan. Det är omöjligt att greppa hälften av ung-texterna nu för tiden. "Onuddbart", vad är det för adjektiv? Vansinnigt storhetskomplex? Du är varken Kafka eller Hesse så sluta försöka vara det och skriv på riktigt istället.
100% äkta. låt inget hindra dig
Bra text, grymt skrivet =)



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA