fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Krönikan 2009-05-04 | Uppdaterad 2009-08-25
Det sägs att det finns en saga bakom varje fläck. Frågar du mig finns det ett liv bakom varje ansikte. Alla har en historia att berätta. Sjömän, ensamstående mammor, invandrare, stilikoner, alkoholister, rebelliska tonåringar, stela makthavare. Alla. Från vartenda av världens hörn finns det miljontals ohörda röster som skriker sig stämbandslösa i det tysta. När ska vi börja lyssna?
Ett urval av minnen är det som till slut skapar det man brukar kalla för livshistoria. Ödet har på något magiskt vis vävt ihop alla dessa livshistorier med varandra. Och hur vet en 18-årig låtsasjournalist från Växjö möjligtvis det då? Allt handlar om relaterande, om igenkännande. Be din granne berätta om sitt liv, be skolans största hatobjekt, be mannen jämte dig i bussen, be hans svärmor, be min lärare, be din sophämtare. Jag försäkrar dig om att du kommer känna igen dig i vissa delar av det som berättas. Små fragment med hög igenkänningsfaktor. Bara man lyssnar lär man sig efter ett tag att vi inte är så olika varandra som vi tror. Genom att ta till sig det som sägs får vi liksom en chans att förstå oss själva och omvärlden bättre.
Tiden är så jävla inne för att starta dialogen. Samtalet mellan människa och människa. Det känns som om vi söker svar vi redan har men vägrar att se. Lösningar, innovation, aspekter, förändring. Allt ligger redan hos oss, i våra livshistorier. Så många röster, så lite tid. Det är nog dags att inse det, vi kan tala om oss själva bättre än något annat. Oavsett hur blyg eller hur självutlämnande man är finns där alltid en livshistoria att berätta och när den väl påbörjas vill den bara ut, ut, ut.
Vi borde lyssna till varandra för det finns mer att mjölka ut ur världen. Och jag tror att så länge känslan av att det faktiskt finns så mycket kvar att ge, lever människan tryggt vidare. De mest betydande ögonblicken vi har upplevt formar tids nog hela vår världsbild. Tänk om de mest betydande ögonblicken vi har upplevt, och som vi har hört andra uppleva, formade vår världsbild istället. Jag finner inte ord för hur det hade tänjt på våra sinnen eller hur det hade kunnat utöka våra möjligheter. Allt vi egentligen behöver är någon att älska och en omgivning som lyssnar. Min underbara flickvän fyller det nämnda kärleksbehovet i mitt liv och jag kan inte tacka henne nog för hur mycket hon betyder för mig. Nu fattas bara den där omgivningen. Snälla världen lyssna på mig. För jag har så mycket att säga, så mycket att säga..
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
