Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikan 2008-06-19 | Uppdaterad 2008-07-07
Varje morgon, samma ställe. En bit bort från de jämnåriga ungdomarna vid stationen. Tillsammans till de anländande landsbygdsbussarnas tjutande bromsorkester stod de som förtrollade av varandras närhet vid exakt samma tidpunkt under alla mina sju dagar som utbytesstudent i Frankrike.
Avundsjuka blickar från utomstående och stilmedveten ignorans från det skådade paret gav mig näst intill evig påfyllning i inspirationskällan.
Det fanns en märkbar skillnad där. Något som fick en att minnas de outhärdliga fysiklektionerna på högstadiet. Motsatser attraherar varandra, eller hur det nu var. Den mörkhyade killen gav mig med den kritvita baseballkepsen och sin snyggt översizade t-shirt någon light variant av gåshud. Hur fan hade han lyckats med det där? Det vore onekligen en underdrift att kalla mig imponerad. I sin famn höll han stolt sin flickvän. En tös av extravagant kaliber. Det verkligen utstrålade överklass från denna pubertala primadonna. Hennes uppenbara samhällsklassursprung gjorde sig kristallklart påmint jämte den leende invandrargrabben.
Stämningen kändes speciell, ungefär sådär som bonusbanorna i Super Mario brukade göra. Trots blängande blickar och inom snart startande lektioner stod de bekymmerlöst kvar i sin milkshakeromantiska trans och bara njöt. I mitten av den högljudda tonårsmassan ett stenkast därifrån urskiljde jag flerspråkiga svordomar och retfulla knuffar. Det gick inte att ta miste på att detta energiska tiotal var en del av killens mångkulturella umgängeskrets. I min mening var det på snudd till mentalt tillfredställande att bara iaktta differensen mellan snubbarna som tycktes vara besatta av det-är-kul-att-vara-omogen-demoner och deras vän som stod och kysste sin aristokratdefinierande prinsessa på andra sidan gatan.
Visst, det må vara klyschigt att påstå att kärlek är den enda sanna vägen ur problematik och vardaglig tristess. Efter att ha bevittnat två ungdomar i sin svagt månbelysta egna lilla drömvärld under en veckas tid börjar jag faktiskt överväga ifall det inte kan ligga åtminstone en gnutta visdom i det hela. Hur som helst var det förbluffande vackert och jag är glad att min visuella nyfikenhet gav mig chansen att få se denna filmlika romans så noggrant.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA