"Högt socialt pris för arbetslösa och socialbidragstagare"

I vår undersökning klarar studenten och pensionärsgrupperna det att gå ihop, om än under knappa förhållanden. Mest minus i kassan är det för den arbetslöse, tätt följd av asylsökande och nya invandrare.

Resultatet var ungefär detsamma för fyra år sedan, men skillnaderna har förstärkts. Den arbetslöse har fått det sämre, medan studenten fått det bättre.

Rickard Ulmestig, forskare i socialpolitik, är inte förvånad. Inga stora förändringar har gjorts i regelsystemen. Förändringsriktningen är densamma, menar han.

-Den stora frågan är egentligen hur välfärdssystemet sorterar in människor i de olika grupperna. Vad krävs för att komma in i systemen och när blir man utsparkad?

Om man ser till a-kassan så är det väldigt få utstämplade som går över till socialbidrag. Det är de som aldrig kommer in i arbetslöshetsförsäkringen som hänvisas till socialkontoren.

Även historiskt sätt finns det värdiga och ovärdiga fattiga, enligt Rickard Ulmestig. Det sociala priset för att vara arbetslös eller socialbidragsberoende är betydligt högre än för en student eller förtidspensionär. Och det allra mest upprörande är när vuxna, arbetsföra människor inte kan försörja sig själva.

-Vi tycker att alla ska jobba. Problemet är att det inte finns jobb för alla.

På 1980-talet när Sverige hade extremt låg arbetslöshet, ner mot två procent, pratade politikerna mycket om full sysselsättning. Idag, när arbetslösheten drar sig upp mot tio procent och det faktiskt inte finns jobb är kraven på den enskilde högre.

-Vi skuldbelägger mer och ser förklaringar i personliga egenskaper.

Som en del av detta ligger den tydliga trenden med aktivering som villkor för att få bidrag.

-Kravet på aktivitet har alltid funnits inom arbetslöshetsförsäkringen och har blivit allt tydligare sedan 1990-talskrisen i framför allt socialbidragssystemet.

De flesta tycker att aktivitet är bra, om man kan erbjuda aktiviteter som känns meningsfulla och leder framåt. Just innehållet har fått en hel del kritik, inte minst sedan sjukförsäkringen förändrats.

– Jag tycker det bör finnas belägg för att det funkar. Att tvinga folk till aktiviteter som man inte vet har någon effekt är mer tveksamt.

Behovsprövade system, som socialbidrag, upplevs ofta som väldigt kränkande. Under 1990-talskrisen var det många som fastnade i socialbidragsberoende och de känner sig ofta illa behandlade.

– Att klara sig på dessa oerhört låga nivåer år ut och år in, och aldrig lyckas bygga upp några reserver, gör något med en människa.

Generella välfärdssystem, som inte är behovsprövade, upplevs som bättre och mer socialt accepterade.

Varför lever fortfarande myten att invandrare får så höga bidrag?

– Det är en komplex fråga. Kanske det är vårt behov av att peka på "den andre". Det behovet har funnits i alla tider. Ungdomar kan fortfarande vara en sådan grupp och i dag även den arbetslöse.

Att det är mer accepterat att kritisera vissa grupper illustrerar Rickard Ulmestig med förre arbetsmarknadsminister Littorins uttalande i våras, där han uppmanade arbetslösa ungdomar att "sluta spela tv-spel" och anstränga sig mer för att få jobb.

-Tänk tanken att en politiker uppmanat en arbetsför pensionär att "sluta knyppla" och börja arbeta istället. Det hade varit politiskt självmål.