Att klara välfärden blir valets stora fråga

Växjö Artikeln publicerades
Att åter hamna högst upp på Moderaternas riksdagslista är hedrande, tycker Katarina Brännström, som har suttit i riksdagen sedan 2006.
Foto: Filip Sjöfors
Att åter hamna högst upp på Moderaternas riksdagslista är hedrande, tycker Katarina Brännström, som har suttit i riksdagen sedan 2006.

Valrörelsen är redan igång. Och är det något område som hamnar högst upp på agendan är det välfärden.

De offentliga resurserna är begränsade och framöver måste individen ta större eget ansvar, anser Katarina Brännström, Moderaternas förstanamn på riksdagslistan.

Det är inte ovanligt att nomineringsprocesser leder till upprörda känslor och splittringar. Och det var inte givet att Katarina Brännström skulle hamna högst upp när Moderaterna i länet fastställde sin nomineringslista till riksdagen. Till en början stod hon på plats två.

– Det sker väldigt mycket i en nomineringsprocess, folk blir ledsna och besvikna. Att i det läget få stå kvar och tas upp på första plats känns hedrande. Det är ett kvitto på förtroende och att man har gjort någonting. Det är inte självklart när man har kommit upp i åldern, i Sverige finns ju ett ålderstänk, säger hon.

Själv har hon dock inte drabbats av någon åldersdiskriminering inom politiken. Däremot möter hon ibland människor som undrar varför hon inte släpper politiken och istället njuter av livet som pensionär med all ledig tid.

– Det är så himla roligt med det här livet. Det är så otroligt stimulerande, jag är taggad och vill jobba vidare.

Hon betonar att de äldre behövs i politiken.

– Ibland skryts det över att man har den yngsta riksdagsgruppen, men det är också den mest oerfarna gruppen.

Katarina Brännström tycker att fler personer borde ha sysslat med annat än politik och studier innan man blir heltidspolitiker. Arbetslivskunskap är viktigt.

Äldrerepresentationen är svag i Sveriges Riksdag och sämre har det blivit, påtalar hon.

– Det som sliter hårdast är resandet och att aldrig vara hemma. Man mister en del av det naturliga umgänget som man hade.

Det är dessa faktorer som göra att många äldre inte vill fortsätta med rikspolitik på äldre dar, menar Katarina Brännström. Det är lättare i kommunpolitiken. Därför kan man inte kvotera in äldre i riksdagen, så som en del pensionärsorganisationer pläderar för.

– Jag ansågs som gammal när jag var över 50 och kom in i riksdagen.

Katarina Brännström ansvarar för äldrefrågorna i sitt parti.

– Nu satsar vi dessutom på att vinna tillbaka de äldre väljarna, det har ju visat sig att de äldre är en väldigt rörlig väljargrupp, så var det inte förr.

Det finns en Stockholmsfixering i riksdagen som Katarina Brännström reagerar över.

– Man utgår hela tiden från förhållandena i Stockholm. Talar man om miljö och klimat är det bilen som ska förbjudas och klimatzoner. Man nämner Hornsgatan som skräckexemplet. I de flesta mindre orter och städer är bilen helt nödvändig.

Hon upplever ett stort glapp mellan vanligt folk och politiker.

– Det sade jag ofta till Fredrik (Reinfeldt). ”Som hemma i vårt län, i Alvesta har det kommit så många nyanlända, förstår du vad det innebär för en så liten ort?” Det förstod han inte. Han lever i Stockholm och ser inte det. Ett år fick Alvesta 350 nya barn, en hel skola utan tillskott av extra pengar.

Debatten var svår att ta. Och vissa frågor fick knappast diskuteras, förklarar Katarina Brännström. Resultatet blev att Sverigedemokraterna ökade kraftigt i opinionen.

Det var laddat?

– O, ja. Men så är det inte i dag. Nu kan vi ta upp vilka frågor som helst. Äntligen får vi prata om de frågor som vanligt folk vill prata om.

Katarina Brännström förklarar att det har svängt mycket i politiken och syftar bland annat på migrationsfrågan och flyktingmottagandet.

– Verkligheten har gjort att det blir tvära kast.

Med Anna Kinberg Batra och nu Ulf Kristersson som partiledare har det skett en kursändring av Moderaternas politik. Katarina Brännström förklarar det som en återgång till vad partiet står för i grunden.

– Vi är lite tillbaka i basen igen. Det känns bättre än på länge.

Med Ulf Kristersson som partiledare har intresset för sociala frågor ökat, menar Katarina Brännström.

– Han har ett mer resonerande sätt. Han kommer inte bara med tvära lösningar.

Den stora utmaningen blir att klara välfärden framöver, menar Katarina Brännström. Det kommer inte att bli bättre, anser hon. Snarare får man förbereda sig på försämringar. Den offentliga kakan räcker inte till.

Hon nämner kris i sjukvården, skolan och polisväsendet.

– Man kräver ofta vård direkt. Hur ska det bli när jag blir sjuk? Finns polisen när jag drabbas av brott? Hur ska det gå för mina gamla föräldrar, finns det plats på boendet? Det är välfärdsfrågor och här ser vi att det krackelerar.

Välfärden blir den stora valfrågan, tror hon.

– Det är det som folk hör av sig om.

Statistiskt är Kronoberg ett tryggt län att leva i. Men folk är ändå oroliga över sin trygghet, menar Katarina Brännström.

– Hur löser vi de viktiga välfärdsfrågorna? Vi får nog se till att själva ordna en del av detta. Man kan inte lita på att allt bara ska ordnas av samhället. Det har nog inte människor förstått. Det är likadant med pensioner och annat.

Det måste bli mer attraktivt att jobba inom sjukvården och polisen, betonar Katarina Brännström. Arbetsförhållanden och löner spelar stor roll.

– Det är ett problem om dagens yngre inte lockas till dessa jobb. Det är en jätteutmaning. Hur får vi upp intresset? Statusen måste höjas.

Den demografiska utvecklingen gör att vi måste arbeta längre, framhåller Katarina Brännström. En blocköverskridande uppgörelse om höjd pensionsålder har därför tagits.

Du har väldigt aktiv i sociala medier, varför?

– Jag ser det som ett sätt att nå ut med politik. Nu ska man inte tro att våra väljare sitter och tittar på twitter jättemycket. Men det är personer i andra branscher som har anledning att vara där. Det kan vara organisationer. Nu har det blivit lugnare på twitter, tidigare var det så mycket hat och hot.

Polariseringen är hård. Går det att föra ett vettigt samtal på sociala medier?

– Det är bättre nu. Alla verkar har skärpt sig. Sedan kan man ju alltid råka ut för något troll. Men man tänker på hur man uttrycker sig.

Har du själv lagt ut tveksamma länkar och skrivit dumma saker som du ångrar i efterhand?

– Det finns det säkert. Ibland tror man att man har uttryckt sig bra, men sedan är det någon som läser in något annat.

Vid förra valet tog Katarina Brännström bort sitt twitterkonto.

Varför?

– Det hände en grej, man tyckte jag hånade Löfven. Fredrik Virtanen (fd. krönikör på Aftonbladet) hade skrivit en krönika om att han skulle rösta på svetsare Löfvén. Andra socialdemokrater skrev samma sak. ”Hur statsmannamässigt låter det”, skrev jag. Sedan drog det igång en storm. Det blev hot och hat, brev hem, telefonsamtal, min sambo jagades. Därefter tog jag bort twitter.

Efter ett år var hon tillbaka igen. Katarina Brännström låg till och med på twittertoppen.

– Men det tar mycket tid. Nu är jag inte lika aktiv längre. Ibland är twitter enda sättet att nå ut med någonting. Det är ett bra verktyg om man använder det rätt.

Katarina Brännström har haft även haft en blogg.

– Det är inte så dumt, men man ska veta att det tar tid. Och det ska göras kontinuerligt, säger Katarina Brännström som inte följer några särskilda bloggar. Förutom Bo Franks blogg.

Inspirationen till politiken hämtar hon från vanligt folk. Inte så mycket från bloggar och annat. Måndagar och fredagar är bästa dagar, då är hon ute i samhället och träffar människor, framhåller hon.

Katarina Brännström kommer från enkla förhållanden. Hon är uppvuxen med med en ensamstående mamma och hade det fattigt hemma. Därför imponeras hon över människor som bryter sig loss och blir något i livet. Hon nämner Zlatan som en av hennes idoler.

– Alla kan lyckas. Man måste ge det hoppet. Det säger jag till elever jag träffar i skolan.

Som kvinna har hon aldrig känt sig förfördelad. Inte heller har hon upplevt sig trakasserad, så som kvinnor har vittnat om i höst i samband med metoo-rörelsen.

– Aldrig har jag mött det, är jag dum eller? Rörelsen är fantastisk. Man har hört historier om mansgrisar. Och det tycks finnas branscher där det är värre. Chefskapet brister också. Jag tror många chefer i Sverige är dåliga på att sätta ned foten, man vill vara kompis. Det är likadant i politiken.

Hon har sett hur vissa företag arbetat väldigt hårt med att få bort dåliga kulturer. Det finns också många goda exempel, påpekar hon.

Katarina Brännström

Namn: Katarina Brännström.

Ålder: 67 år.

Bor: på Hov i Växjö

Familj: Sambo, två vuxna barn och barnbarn.

Bakgrund: Kommer från Sävsjö, flyttade till Växjö i unga år. Har arbetat inom försäkringsbranschen, tidigare läkarsekreterare i landstinget. Tidigare deltidspolitiker i Växjö kommun, invald till riksdagen 2006. Nu ledamot i socialutskottet. Ledamot i polisregion Syd. Ledamot i Stiftelsen Barometern.

Visa mer...