Det krävs tillit för att jägarna ska leta spillning

Växjö
Artikeln publicerades 25 oktober 2017.

Vargförvaltningen fungerar inte utan det civila samhällets medverkan.

Foto:

Riksdagen har slagit fast hur många vargar det ska finnas i Sverige, men frågan hur många det faktiskt finns överlåts i viss mening åt frivilliga att ta reda på – samma frivilliga som det sedan åligger att hålla vargstammen på den politiskt beslutade nivån.

Detta är kanske den vackraste delen av den svenska modellen, där stat och civilsamhälle samarbetar i ömsesidig tillit. Tyvärr är den också ömtålig, vilket visar sig i den diskussion som nu förs om deltagande i varginventeringen. Jägare lägger ner ett stort arbete på att finna indikationer på vargstammens utbredning, men staten – i form av länsstyrelserna i rovdjurslänen – fattar beslut om vargjaktstilldelning som inte alls motsvarar jägarnas bild av behoven. Under licensjakten som ska pågå under nästa års första sex veckor får sammanlagt 22 vargar fällas. Detta kan ställas mot den senaste spillningsinventeringen, som identifierade 330 vargar i Sverige.

Utan frivilligt arbete blir sådan inventering betydligt svårare. "Vi behöver stor delaktighet i inventering av rovdjur. Ju fler som bidrar desto bättre resultat får vi", sa Naturvårdsverkets generaldirektör när avtal slöts mellan myndigheten och Jägareförbundet 2015.Men den ideella delaktigheten förlorar i legitimitet om insatsen inte märks i utfallet. Det civila samhället är kostnadseffektivt, men drivs av viljan till medbestämmande. Försvinner tilliten till inventeringen kan i nästa steg även viljan att delta i den vargjakt som verkligen tillåts minska.

I ett läge där sammanhållningen i landet alltmer uppmärksammas, exempelvis sammanhållningen mellan land och stad, har frågan ännu en aspekt. "Vi behöver se farorna i att människor och landsändar känner sig övergivna av centralmakten", som statsminister Stefan Löfven har skrivit.

I frågan om vargstammens önskvärda storlek skiljer sig landsbygds- och stadsbefolkningen åt markant. Det finns en symbolisk laddning i vargfrågan, i synnerhet om den kombineras med upplevd maktlöshet, som inte ska underskattas.

Regeringens lösning på farorna har hittills varit att flytta ut ett antal mindre, och mindre kända, myndigheter från huvudstaden. Men en minst lika viktig fråga att observera är tilliten mellan befolkning och existerande myndigheter.

Inventeringen av rovdjur kräver delaktighet från ideella krafter.