Det nya hjärtat gav Birgitta livet tillbaka

Grimslöv Artikeln publicerades

I 15 år har Birgitta Olsson, 72, levt med en annan persons hjärta. Transplantationen har förändrats hennes liv totalt. Dessutom har hon engagerat sig i donationsfrågan och missionerar för att fler ska ta ställning.

Smålandsposten har träffat Birgitta Olsson vid ett par tillfällen tidigare. Senast i augusti 2004 då hon berättade om sitt liv efter hjärttransplantationen som genomfördes en höstdag för 15 år sedan.

– Jag hade varit sjuk i sju år och till sist orkade jag inte ens gå ut till brevlådan och hämta posten.

Ett nytt hjärta blev räddningen för Birgitta Olsson. Hon genomgick ett ingrepp som hon aldrig kunde drömma om.

Det är nu 15 år sedan som Birgitta Olsson fick nytt hjärta. En transplantation var enda räddningen när hennes eget hjärta sviktade.
Foto: STEFAN NILSSON VAXJO
Det är nu 15 år sedan som Birgitta Olsson fick nytt hjärta. En transplantation var enda räddningen när hennes eget hjärta sviktade.

Den sista tiden innan transplantationen var plågsam. Hennes ork var slut och vardagen var en ständig kamp.

Birgitta Olsson hade bara några minuters väg från hemmet till förskolan i Grimslöv där hon arbetade. Hon orkade inte gå dit, utan tog bilen. När hon kom till sitt arbete var hon så påverkad av hjärtats dåliga funktion att hon mest fick hålla sig stilla. Barnen kom till henne, istället för tvärtom.

– Jag kände mig trött hela tiden. Det blev en plåga bara att gå till kylskåpet. Jag rörde mig knappt i hemmet.

Hjärtat sviktade och det blev successivt sämre. Orsaken till sjukdomen är oklar. Läkarna gav henne beskedet att en transplantation är enda lösningen.

Birgitta Olsson blev hjärtsjuk mitt i livet när allt snurrade som mest. Efter en resa till Italien sökte hon akut sjukvård. Först tolkades det som en propp i lungan. Men man såg att det rörde sig om andra problem.

Två år innan hon transplanterades deltog hon i en hjärtstudie på Växjö lasarett. Hon prövade olika mediciner och läkarna hade god kontroll på henne.

– Det innebar också att jag fick träffa samma sjuksköterskor och läkare hela tiden. Det var fantastiskt.

Slutligen gavs beskedet att hon var aktuell för hjärtbyte. Något som hon aldrig hade haft med sig i tanken.

Och efter en undersökning på sjukhuset i Lund dröjde det bara något dygn innan telefonsamtalet kom, att man hade hittat ett hjärta som passade.

– Jag ringde två av mina söner. Min man Roger var inte hemma just då. Och det blev ambulanstransport till sjukhuset i Lund.

Operationen blev lyckad.

– Jag märkte det direkt när jag vaknade efter operationen. Jag var helt varm i kroppen och kunde andas utan ansträngning.

Det blev en tuff tid efteråt med rehabilitering. Birgitta Olsson gick på kontroller och hon var infektionskänslig i början.

– Jag drog mig för att vara ute bland folk och blev mer noga med maten.

Det har gått många år sedan dess och i dag lever Birgitta Olsson ett normalt och bra liv. Hon reser gärna med sin man och ofta till varmare länder under den kalla årstiden.

Hon är engagerad i en förening för hjärt- och lungtransplanterade, Viking, och deltar gärna i kampanjer för donation. När det är donationsvecka i oktober står hon på sjukhuset och propagerar för att människor ska anmäla sig till donationsregistret.

Hon har ett välfyllt klippalbum med bland annat fotografier från sjukhuset i Lund. På några bilder ses motiv av Birgitta Olsson som nyvaken efter operationen med slangar och teknisk apparatur kring sig. Veckotidningar skrivit om hennes liv efter transplantationen och hon visar bilder från föreningsaktiviteter och föreläsningar som hon har hållit i.

Birgitta Olsson har deltagit i olika tävlingar för transplanterade. Bilden visar från EM i Dublin.
Foto: STEFAN NILSSON VAXJO
Birgitta Olsson har deltagit i olika tävlingar för transplanterade. Bilden visar från EM i Dublin.

Birgitta Olsson har dessutom deltagit i idrottstävlingar för hjärt- och lungtransplanterade, bland annat EM i Dublin. Tävlingarna har sporrat henne och samtidigt har hon fått kontakt med andra personer som genomgått liknande transplantationer.

Hon känner en stor tacksamhet över att ha fått livet tillbaka.

– Jag känner att jag mår riktigt bra. Och det händer att jag går in och tar arbetspass på min gamla arbetsplats fortfarande, sju år efter min pension.