1885: En missionär berättar om Indien

Växjö ,
En svenska missionär på ett dop i Indien.
Att få en kobra på sitt bröst var en obehaglig överraskning som missionären fick uppleva i Indien.
Foto:

Under 1800-talets sista decennier tog den europeiska imperialismen fart på allvar och Europas stormakter skaffade sig kontroll över stora områden i Asien och Afrika.

Artikeln publicerades 23 mars 2016.

Missionärer och upptäcktsresande var den tidens världsstjärnor och genom reseskildringar, artiklar och föredrag spred de kunskap om delar av världen som tidigare varit i det närmaste okända för de flesta européer.

Den 31 december 1885 fick Smålandspostens läsare ta del av ett föredrag om Indien. Föreläsaren var en missionär som tillbringat en lång tid i landet och som därför kunde berätta initierat om livet bland hinduerna.

Missionären berättade att hinduerna ansåg att det var en svår synd att döda djur och äta kött. De vägrade också att äta sådant som vidrörts av européer och kunde inte heller äta i en västerlännings åsyn. Den som syndat ålades att göra bot. Att göra en pigrimsvandring till floden Ganges var ett sätt. Den som drack av flodens vatten fick förlåtelse för 200 synder medan den som badade i det heliga vattnet kunde räkna med att ha gjort bot för inte mindre än 1000 synder. Hinduerna trodde att Ganges hade sitt ursprung i himlen och ansåg därför att inget kunde vara bättre än att få bada och dö i dess vågor. Pilgrimsfärderna var ofta farliga och ej hälften af pilgrimerna återkomma till hemmen, berättade missionären.

Bland hinduerna var det vanligt att den som bar på ett dåligt samvete försökte bota det genom hvarjehanda späkningar och sjelfplågeri. Missionären berättade att: En och annan låter till exempel hänga sig i ett träd med hufvudet nedåt, svängande sig fram och åter öfver en eld som näres medels torkad koträck. Den som gjorde något sådant kunde vara säker på att vinna beundrare i tusental, försäkrade missionären. Han menade att detta visade att det i djupet af hedningens själ finnes ett behof af försoning och upprättelse.

En stor del av föredraget ägnades åt kvinnans ställning som beskrevs som ytterst svår och förnedrad. Månggifte var utbrett och det var vanligt att en man hade tre eller fyra fruar. Dessa bodde i olika hus för att de inte skulle rifva håret af varandra. Kvinnan hade inget att säga till om när det gällde valet av man. Missionären berättade om en ung hinduisk kvinna som arbetade vid en skola. Då kom en dag en ytterst snuskig tiggarmunk och affordrade henne såsom hustru, förklarade han, och den arma kvinnan hade då inget annat val än att följa den landstrykande vidrige mannen. Han berättade även om änkorna som behandlades med hiskelig grymhet och om de gifta kvinnorna som hölls inlåsta av sina män. Kvinnan skulle gå bakom sin man såsom en hund och han agade henne ofta. Några indiska kvinnor hade frågat missionärens hustru om han slog henne och när hon svarade nej frågade de om hon slog honom. Ty utan stryk trodde de ej det äktenskapliga samlivet kunna aflöpa, berättade missionären. Han konstaterade att alla kvinnor i Sverige hade de hundra gånger bättre än sina systrar i Indien.

Missionären slutade sitt föredrag med att tala om de påfrestningar som väntade den europé som ville resa till Indien. Han talade om den svåra hettan, regnen och om svårigheterna att göra sig förstådd. Dessutom berättade han om de vilda djuren som inte sällan var farliga. Själv hade han varit med om att en kobra tagit sig in i hans hus och lagt sig på hans bröst när han låg och läste. Lyckligtvis hade han lycktas slå bort den med handen innan den huggit honom. Han avslutade sitt föredrag med att säga att han hade godt hopp om att ljuset allt mer skall tränga in i det mörka landet.

Vi kan konstatera att föredragshållaren var bärare av de idéer som brukar förknippas med Ruyard Kipling och hans tal om imperialismen som the white man´s burden. Det var européernas plikt att sprida kristendom och europeisk kultur till alla jorden folk. Ännu idag ligger det imperialistiska arvet tungt över många länder.