Lär av skolmiljön

Växjö Artikeln publicerades

Hur många gånger skall man riva ut katedern?

Foto: Gorm,Kallestad

Utbildningsradions program Skolministeriet (avsnitt 31) har besökt Glömstaskolan i Huddinge. Där har arkitekturen och pedagogiken smält samman i ett ambitiöst projekt. Skolan saknar traditionella klassrum och katedrar, barnen får sitta hur och var de vill.

Det är lätt att kritik mot nytänkande pedagogik avfärdas som hispiga utfall från nostalgiker. Arkitekten Anna Törnquist gör det när hon intervjuas av UR.

”Pröva som ett partytrick att ifrågasätta det här. Föreslå en skola utan klassrum, klasser, ämnen, scheman och du håller på till desserten. Folk blir fruktansvärt provocerade av det här. Det är jättejobbigt att föreställa sig.”

Törnquist är flitigt anlitad av kommuner som skall anlägga nya skolor och har enligt UR ett ”stort inflytande”. Hon resonerar kring att dagens unga ställs inför en mer komplex värld där skolans främsta uppgift är att lära barn att lära sig och att lösa problem.

Hon vänder sig också mot katederundervisningen som enligt henne främst är en bekvämlighetsåtgärd från lärare. Hon lyfter också resursutnyttjandet som en viktig anledning till att stöpa om undervisningen. Skolor med klassrum står tomma när barnen är på rast och är svåra att hyra ut till annan verksamhet på kvällar och helger.

Det finns förstås poänger i detta, att spara pengar och klimatbelastning är alltid bra. Verksamhet som inte utvärderas riskerar att stagnera. Som Törnquist nämner i inslaget är det också svårt att veta om något fungerar om man inte testat det.

Det visar sig dock att man faktiskt har testat det. Projektet Färila 2000 var en skola som inför millennieskiftet kastade ut skolbänkarna och ersatte dem med datorer och en leguan (av arkivbilderna att döma). Rektorn var entusiastisk och förklarade att man nu synade bluffen med den lata katederundervisningen. Eleverna fick inga läxor utan bara deadlines -tidpunkter då projektarbeten skulle vara färdiga. Det gick bra i ett par år sedan dalade barnens resultat såpass att försöket övergavs.

Den så kallade Södertäljemodellen, som inspirerade för bara ett par år sedan, innebar att ortens skolor skulle ha öppen planlösning. Man tänkte att det skulle motverka mobbing men resultatet blev att barnen inte kunde koncentrera sig på undervisningen. Modellen har övergivits helt. Glasväggar har frostats eller fått hellånga gardiner för att ge barnen arbetsro.

Det är förstås viktigt att barn lär sig hur man söker och hittar kunskap men det är svårt att se varför det måste innebära experiment på deras bekostnad. Fördelen med katederskolan är att när ett barn faller mellan stolarna där så märks det. Om klassrummet inte har stolar är det svårare. Den fria kunskapsinhämtningen bygger på en föreställning om att barn på något sätt är väsensskilda från vuxna. Att deras nyfikenhet är nog för att de skall kunna sätta sig in i nya ämnen och bedöma när de nått tillräcklig kunskap.

Om elever och föräldrar ständigt får höra att det inte är faktakunskaperna som är det viktiga finns risken att de börjar tro på det. Då återgår vi till ett samhälle där barns framgång i större utsträckning avgörs av deras föräldrars kunskapsnivå och förmåga att tradera den.