Magnus Karlsson: Läs Magnus Karlssons tack till läsarna

Elva år som chefredaktör tror jag det blev, några månader från tolv. Jag är ganska säker på att jag just nu suttit längst i Sverige, mitt yrke är ofta lite av en katapultstol.

Till slut blev jobbet för mycket och de senaste månaderna har jag varit sjukskriven för utmattning. En spännande upplevelse med inslag som jag hoppas ingen behöver uppleva. Än är jag inte frisk men mycket går åt rätt håll.

Under åren har Smålandsposten blivit en stor del av mitt liv. Fantastiska kollegor. Underbar arbetsmiljö. Ett viktigt uppdrag. Samtidigt har jobbet blivit tuffare, inte bara för chefen utan för alla kollegor: vi har blivit färre och det påverkar så klart arbetssituationen för oss alla.

Om jag får skicka med något till alla som jobbar kvar handlar det om risken med att jobba för uppstyrt och linjärt: De bästa idéerna kommer när man tillåter sig att göra ingenting. När man småpratar vid fikat eller organiserar ett kontorsstolsrace. Försök hitta den tiden, oavsett hur stressig vardagen är.

Det där sista var som sagt endast ett medskick, den typen av order är inte längre mina att ge.

När jag nu lämnar är det med en säkerhet att tidningens långa historia kommer att värderas högt. Alla på tidningen tar sitt jobb på största allvar.

För egen del blir det vila en stund, sedan vill jag söka mig till platser där jag kan dela med mig av mina kunskaper om journalistik, ledarskap och kommunikation. Jag jobbade dessutom bort min universitetsutbildning en gång i tiden – nu vill jag gå tillbaka till skolbänken och göra om och rätt.

Det betyder också att jag för första gången i mitt vuxna liv inte är journalist i första hand och därför också kan kosta på mig en egen politisk uppfattning. Jag funderar därför starkt på att bli medlem i ett parti och därmed kunna bidra till lokalsamhället på ett nytt sätt i framtiden.

Då återstår endast en mening som chefredaktör på Sveriges troligen bästa lokaltidning: Ett stort tack till alla er läsare för stöd och engagemang genom åren.