Påtvingat ansvar för LSS
Regeringen har sedan förra året suttit på en krutdurk. Inför 2016 gav man Försäkringskassan i uppgift att ”bryta utvecklingen” gällande antalet timmar som lades på personlig assistans och som betalades av den statliga assistansersättningen.
Målet var att sänka kostnaderna för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som ökat kraftigt sedan den infördes 1994. En del av detta har berott på att oseriösa aktörer eller rena bedragare lyckats komma in i systemet som betalar ut pengar för den intensiva stödinsatsen för personer som är långt ifrån att klara av vardagen på egen hand.
Samtidigt har antalet inom åtgärden varit tämligen stabilt under de senaste tio åren och legat runt 16 000. Kostnaderna har dock fördubblats sedan reformen infördes och statens andel av kostnaderna har ökat markant. Det är ett problem för regeringen dels för att det handlar om stora pengar, närmare trettio miljarder kronor, och dels för att det är en budgetpost som inte går att fila på. I alla fall inte utan stora konsekvenser för de behövande.
Men man har försökt i alla fall. Genom en dom i Högsta Förvaltningsrätten i somras ansåg Försäkringskassan att det fanns tillräckligt stöd för att ompröva samtliga fall där personlig assistans är åtgärden. Myndigheten beräknade att cirka 6 000 av 16 000 skulle påverkas negativt av den planerade omprövningen. Samtidigt menade en av domarna som var involverad i fallet från i somras att Försäkringskassan inte alls behövde vara så hård i tolkningen av rättsfallet.
16 000 personer med anhöriga är en ganska liten grupp. Regeringen gjorde bedömningen att det var bättre att spara pengar även om det gick ut över denna grupp. Visst är det stora pengar det handlar om men i Sverige förväntar vi oss att staten skall tillgodose ett stort mått av självständighet för så många medborgare som möjligt.
Regeringens upplägg var att ge Försäkringskassan tydliga önskemål om att minska kostnaderna rejält och först efter valet bekräfta de stramare reglerna i lagstiftning. Förhoppningen var att så få som möjligt skulle engagera sig i frågan och att den inte skulle få prägla valrörelsen.
Gårdagens besked från barn- och äldreministern Åsa Regnér (S) innebär att man överger denna cyniska strategi. Alla omprövningar av assistansbehov stoppas tills vidare så ingen kommer på oklara grunder bli av med sitt stöd. Man lägger också ett lagförslag som stänger tolkningsutrymmet som Försäkringskassan fann i och med rättsfallet.
Regeringen har makten att ta det kontroversiella beslutet och minska på kostnaderna för LSS men valde att lägga det på Försäkringskassan. Det är inte ett ledarskap som imponerar.
