Tjuvfisket utmanar gemenskapen
Den som vill bli rik gör klokt i att satsa på att göra något som andra antingen inte kan eller inte vill göra, ofta kombineras de båda. Få personer klarar av att utbilda sig till revisor och det finns många som vill att deras redovisning skall bli korrekt utan att själva behöva lägga tid på uppgiften. Alltså tjänar revisorer relativt bra.
Få personer vill utsätta sig för faran, slitet och tristessen på en oljerigg, alltså lockas personal med höga löner. I andra änden av detta finns personer som blir rika genom att bryta mot normer.
I det ena fallet handlar det om att ifrågasätta konventioner och hitta vägar som andra inte sett. Exempel på detta är entreprenörer, konstnärer och musiker. I det andra fallet handlar det om normer i betydelsen lagar och det är här vi återfinner tjuvfiskarna och andra kriminella ligor.
Våra vattendrag är många och stora. De ligger som pepprade över hela vårt land och är omöjliga att skydda. Enda anledningen till att så många av dem kan uppvisa friskt vatten och hållbara ekosystem är att nästan hela befolkningen kommit överens om att förvalta sjöarna på ett försiktigt sätt.
Det är extremt lätt att komma undan med tjuvfiske och det småskaliga tjuvfisket med spö kontrolleras i praktiken bara av enskildas samveten. Att det krävdes en illegal fångst på 1,7 ton gös för att ringa in en liga talar för att det finns ett stort mörkertal.
Mycket av vatten- och fiskevården sköts av de ideella krafterna i fiskevårdskretsarna. Deras insatser gör att vi har öppna vatten och friska fiskbestånd som alla kan ta del av. Att utnyttja deras insatser på ett girigt och kriminellt sätt är djupt antisocialt.
Situationen påminner mycket om den där enskilda personer insett att allemansrätten kan utnyttjas för att tjäna pengar. Bakom sig lämnar de övergivna tältläger eller sönderkörda skogsmarker. Det monetära kapital dessa personer vinner står i direkt jämförelse till det förtroendekapital som går förlorat.
Ett effektivt skydd mot storskaligt tjuvfiske i insjöar vore att tvinga leverantörer av insjöfisk att redovisa för uppköpare var fisken är fångad och att detta återkopplas till fiskevårdskretsarna. Eftersom fritidsfiskare inte får sälja fångst från havet återstår bara att sälja fisken till utlandet, vilket kräver en gränspassage och risk för upptäckt. Det vore en fråga för landsbygds- och allemansrättsvänliga partier att driva.
Eller varför inte ett EU-vänligt? Den fria rörligheten har inneburit en ny typ av kriminalitet i Sverige. Det finns ett främlingskap som verkar sänka tröskeln för att begå brott i andra länder. De som vill värna EU måste försöka vara steget före om de vill hålla dem som drabbats av utländska ligor positivt inställda till unionen.