Entreprenören som kände sig kallad

Samma år som kyrkoherden i Virestad-Härlunda, Magnus Hedin, prästvigdes i Växjö domkyrka såg församlingens nye pastorsadjunkt, Måns Norrsén, dagens ljus på ett BB vid Kalmarsund. I en röd träkåk mitt emot den kalkvita kyrkan har de nu sin gemensamma arbetsplats ett år framåt – den erfarne flockledaren och den färske lärljungen. Eller kyrkvaktmästaren och entreprenören, som båda bytte spår och förstärkte en sinande skara predikare.

– Det är arbetstagarens marknad, säger Måns Norrsén.

Väl medveten om att färre och färre känner sig manade att förkunna det kristna budskapet.

– Jag var inte heller inställd på det, och trodde jag kände mig själv väl. Men, det var faktiskt så att Jesus kände mig ännu bättre.

Så, vad fick dig själv att ta steget?

– Jag gick samhällsprogram med inriktning ekonomi och vi startade ett UF-företag på gymnasiet. Vårt koncept var att åka runt och sortera och rensa upp kasserat material hos företag. Någon sorts röjningsfirma som tog tag i saker och genomförde ångestladdade beslut. Vi kastade allt från kuvert till... Ja, det värsta var nog en stor kopiator på hjul. Vi fick två regionala priser för det där, och jag var helt inställd på att bli entreprenör och kom in på en utbildning till civilekonom. Men jag var aktiv i Kyrkans ungdom och jag var med som ledare på ett konfirmationsläger på Visingsö och en kväll gick jag ut för att processa tankarna. Det var då jag fick någon typ av kallelse. Från den stunden har det varit den här vägen, och jag har inte ångrat mitt val. Jag fick en tjänst som församlingsassistent och så jobbade jag som lärarvikarie ett år innan jag började plugga teologi i Lund.

Han prästvigdes härom helgen i Växjö domkyrka och han höll sina första gudstjänster i församlingen i mitten av februari. På förmiddagen i Härlunda kyrka i Häradsbäck, på eftermiddagen i församlingshemmet i Eneryda. Två helt olika upplevelser.

– Jag har predikat och hållit i andakter förut under min utbildning, men den här gången kändes det extra. Det var på riktigt liksom. Och jo, jag var faktiskt lite nervös.

Det har varit en rätt omtumlande resa. Från konfirmationen hemma i Oskarshamn, som förvandlade tonåringen Måns från tvivlare till troende, via yrkesvalet styrt från ovan och den elva terminer långa utbildningen i Lund.

– Jag umgicks i två separata kompisgäng – det ena med koppling till kyrkan. Men det var ingen som blev överraskad när jag väl bestämt mig och valde prästbanan, möjligen jag själv.

Hur var uppväxten annars?

– I samband med konfirmationen blev jag aktiv inom kyrkan. Sedan tränade jag rätt mycket och hade faktiskt svart bälte i ju jutsu. Även första tiden i Lund höll jag igång och gick på gym, men så fick min fru jobb i Göteborg och det blev mycket pendlande. Det känns som att jag tillbringat otroligt mycket tid på tåg.

Och nu?

– Nu har vi slagit oss ner i Broby och jag har precis blivit pappa. Emma är hemma och är mammaledig för tillfället. Efter det här året är det min tur att vara hemma med Ragnhild. Sedan får vi se var jag hamnar, men tjänster finns det.

Vad ser du fram emot under din tid som pastorsadjunkt i Virestad-Härlunda?

– Jag har jobbat mycket med konfirmander, så det är andra saker jag är nyfiken på. Som att göra hembesök, hålla gudstjänster och träffa människorna i församlingen helt enkelt. När Magnus höll sitt välkomsttal för mig här så påpekade han att jag är precis lika mycket präst som han nu, och nu får jag göra saker som jag inte gjort tidigare, som att viga, begrava och döpa.

Men varför har kyrkan generellt så svårt att locka själar – både när det gäller medlemmar och till bemanna olika tjänster?

– Ja, det ska jag väl försöka ta reda på. Det är ju brist på diakoner och församlingspedagoger också. Tiderna förändras och medlemssiffrorna har varit fallande sedan skilsmässan från staten. Svenska kyrkan är en frikyrka, precis som alla andra i dag och det känns som om vi letar efter vår identitet. Jag träffade förresten kollegor från hela kontraktet under en av mina första arbetsdagar. Vi hade utbildningsdag och jag fick i uppdrag se över vår gudstjänstordning med utgångspunkt för nya kyrkohandboken, säger Måns Norrsén.

Magnus Hedin, församlingens kyrkoherde, har lite mer erfarenhet. Men en gång i tiden började även han från grunden.

– Ja, det kan man säga. Jag hade gått på trädgårdsskola och inledde faktiskt som kyrkvaktmästare i Sösdala. Jag gjorde allt utvändigt och invändigt – klippte gräs och grävde gravar – men efter sju år kände jag för att läsa vidare till präst, berättar han.

– Jag prästvigdes 1992, samma år som Måns föddes, och visst kan jag erkänna att det är svårt att locka personal ibland. Vi har haft en delad tjänst med Stenbrohult, som varit svår att tillsätta, men en delad tjänst är kanske inte så attraktiv. Yrket är lite speciellt. Även om du tar av kragen så är du fortfarande präst och många gånger har vi fått lita till de redan pensionerade prästerna. De är guld värda i vår bransch.