Kinesisk sten bygger Älmhult

Runt om på Stortorget står träpallar som bågnar under vikten av spräckliga stenstycken i vitt, grått och svart. De raka och svängda kantstenarna i olika längder ska rama in den nya mötesplatsen i Älmhults centrum.

Pallarna och deras last har färdats långt för att hamna här i steniga Småland. Drygt 750 mil fågelvägen. Graniten har sitt ursprung i Shandongprovinsen, östra Kina, och skeppades tidigare i år ut från staden Yantai.

När Älmhult hade bestämt sig för att ge sitt centrum ett ansiktslyft ställdes inga krav på hur stenen skulle vara producerad, berättar Ted Marthell. Han är platschef för byggföretaget Peab som fick kontraktet värt tre miljoner kronor. Drygt 100 000 kronor utgörs av kinesisk granit.

På torget har en av anläggningsarbetarna sin uppfattning klar. Hans bygglärare sa åt eleverna att aldrig köpa sten från Kina. Inte på grund av dålig kvalité, utan på grund av villkoren för de som producerar stenen.

År 2006 kom avslöjanden om svåra arbetsförhållanden för kinesiska stenarbetare. Bland annat rapporterades om utbredda problem med stendammslunga, orsakad av kvarts som finns i granit. Där efter ville ett flertal svenska kommuner veta mer om hur den billiga graniten kom till.

– Vi började ställa krav 2006 och arbetar ihop med Malmö och Örebro, säger Ingemar Larsson, upphandlingsledare på Göteborgs stads trafikkontor.

Trafikkontoret köper sten från samma företag som har sålt till bygget av Stortorget i Älmhult, Naturstenskompaniet. Nu senast till ett projekt på Övre Husargatan i centrala Göteborg.

Staden begär förbättringsplaner och inspektionsrapporter av företagen som importerar stenen. De som inte svarar får inte längre leverera. Vid den senaste kontrollen så uppfyllde Naturstenskompaniet Göteborgs krav. Lägesrapporterna tyder på förbättringar av stenarbetarnas arbetsförhållanden, efter att Göteborg på plats i Kina låtit göra stickprovsinspektioner som visat på brister.

Att ställa krav på annat än låga priser är fullt möjligt, säger Ingemar Larsson.

– Vi handlar upp en entreprenör som i sin tur handlar upp stenen. Men till entreprenören har vi föreskrivit hur den ska handla upp stenen.

Göran Falk är marknadschef på Naturstenskompaniet, vars sten nu läggs på Stortorget. Han säger att det är stor spännvidd på vilka krav kommunerna ställer. Vissa är väldigt tydliga och har arbetat igenom sitt underlag, medan andra ställer väldigt få frågor. Enligt marknadschefen så följer företaget ett antal FN-konventioner som ska säkerställa till exempel att straffarbetare eller barn inte producerar stenen och att särskild hänsyn tas till arbetsskydd.

Företaget använder samma leverantörer oavsett om kommunen ställer några krav eller inte. Men så gör inte alla företag i branschen, säger Göran Falk:

– Vi vill gärna att kommunerna ställer krav så att det städas upp bland leden.

Drygt var tredje kommun har infört eller diskuterar att införa sociala krav när de upphandlar importerad natursten. Det kom Sveriges Stenindustriförbund fram till när de undersökte saken för ett år sedan. Förbundet vill att kommuner ställer sociala krav så att de företag som uppfyller kriterierna får konkurrensfördelar. Stensäljare kan då inte klara sig på enbart låga priser.

Säljer ni någon svenskproducerad sten?

– Vi har egenproduktion som vi försöker hålla vid liv. Prisskillnaden mellan svensk och kinesisk sten är för stor. Tyvärr har priset företräde, säger Göran Falk.

Organisationen Swedwatch rapporterar om svenska företags affärer i utvecklingsländer. Kristina Areskog Bjurling är seniorrådgivare på Swedwatch och skrev 2008 en rapport om stenproduktion i östra Kina. Bland stenarbetarna fanns allvarliga problem kring hälsa och säkerhet. Stendammslunga, krossade fingrar, hörselskador och dålig eller obefintlig utrustning förekom samt arbetsveckor på mellan 56 och 77 timmar.

Det finns fortfarande anledning att ställa krav på produktionen, anser seniorrådgivaren:

– Risken är överhängande för problem i allt från brytning till slipning.

Det finns lagstiftning i Kina, problemet är att den inte följs. Då hjälper det att köparen har kontrollsystem, följer upp lagstiftningen och har kundernas krav i ryggen. Det är viktigt att varje led gör vad det ska, säger Kristina Areskog Bjurling.

Hon menar att förbättringsarbetet för stenarbetarnas villkor måste fortsätta:

– Det finns hur mycket som helst att göra. Det är inget som man gör och sedan är färdig med.

Varför bör kommuner ställa krav på sådant material som de köper?

– Det mest grundläggande är att vi inte bör kränka människors rättigheter eller förstöra deras miljö så att de får svårare med sin försörjning, genom våra skattemedel.