Revyrävarna fixar showen

De är inne i slutspurten nu. En repetitionskväll med Liatölparna bjuder på lite smått och gott. Sångövningar i foajén, installation av ljus- och ljudutrustning, utprovning av varg- och björndräkter, men först en rejäl bit mat vid långbordet i Medborgarhuset. Det var här allt började en gång och det är här de, efter två års upphåll, sjösätter en ny revyskuta och kallar den för Äntligen revy!

– Hade det inte varit för stämningen, alla skratt och goda kompisar så hade jag väl inte fortsatt, säger Karin Sekander Muir.

Hon bor numera i nordvästra Skåne men har svårt att lämna scenen där hon utmanade sina rädslor.

– När jag hoppade med 1992 var det i rent terapeutiskt syfte. Jag hade sjungit i kör hemma i Lönsboda och alltid kunnat gömma mig i mängden. Höras utan att synas helt enkelt. De första gångerna var jag så skraj att jag mådde illa, men det är bättre i dag. Nu är jag hälsosamt nervös, precis sådär lagom så att man skärper sig, förklarar hon.

Christer Svensson bor kvar i byn och har jobbat hela sitt yrkesliv på företaget där spexandet föddes redan i mitten av 1980-talet. Några dagar innan premiären på 2018 års uppsättning tackar han för sig på Swepart Transmission AB och träder in i pensionärslivet, men revysnickrandet släpper han inte. Tvärt om, det blir mer tid för honom att odla sina intressen. Och intressen har han – akvariefiskar och bensinslukande bilar vid sidan av sketchskrivande och revypusslande.

– Vi började att skoja med chefer, arbetsledare och en och annan jobbkompis på fabriken, Mekan som den kallades. Det var på julfesterna som vi alltid hade här i Medborgarhuset, berättar han.

Sedan var duon Svensson och Sekander med och startade Liatölparna 1993 och utvidgade sitt häcklerirevir till företeelser i ett större närområde.

– Det blev lite mer avancerat för varje gång vi körde på jobbet och folk i byn började prata. ”Kan inte vi också få se det”, sa de. Så 1993 samlade vi ihop lite godbitar och hade två föreställningar med en enkel ljudanläggning här på scenen, minns Christer Svensson.

Under 1990-talet sattes en revy upp årligen, så småningom höll man uppe något år och från 2011 körde gänget varannan säsong fram till 2015. Och efter det blev väntan alltså ännu längre. Men nu är det snart dags igen. Efter premiären den 3 mars blir det ytterligare sex föreställningar fredagar och lördagar till och med den 24 mars.

– Senast hade vi över 1 100 besökare och det bor väl omkring 600 i Liatorp. Det är väldigt mycket folk från Markaryd och Ljungbyhållet som hittar hit, säger Christer Svensson

– Nu finns ingen Älmhultsrevy heller så det kanske gör att fler vill komma och titta på oss. De första dagarna efter biljettsläpp sålde vi 25 procent av alla tillgängliga platser, så det ser lovande ut.

Christer Svensson har inte själv stått på scenen på några år.

– Jag har skrivit lite mindre i år än vad jag brukar också. I stället har vi köpt rätt mycket material från andra revyer och revyförfattare den här gången. Vi försöker hålla de kommunala inslagen till ett par nummer så att även folk utifrån ska ha kul. Det lokala ska inte spridas ut överallt under föreställningen, men vissa saker är oundvikliga. Ta kaoset inne i centrala Älmhult, trafiksituationen som varit helt hopplös med handlare som kommit i kläm. Man har för tusan grävt överallt där inne, säger han.

De flesta i gänget har varit med några år, och många har erfarenhet från olika scener och olika konstellationer. Som Irma Pedersen och Roland Bengtsson, som en gång i tiden drog igång revy i Häradsbäck.

– Det var på den tiden det fanns fyra olika revyer i kommunen. I Diö, Älmhult, Häradsbäck och här i Liatorp, säger Roland Bengtsson.

Många har också varit runt och spelat på andra ställen, som i Älmhult och Ljungby.

– Det är svårt att locka ungdomar. I Häradsbäck fick vi med våra egna barn. Min son var väl i tioårsåldern när han debuterade och dottern var med på scenen redan när hon låg i barnvagn, fortsätter Roland Bengtsson.

– Men nu är det värre med återväxten, både i publik och på scenen. Min dotter har varit med förr men inte den här gången, säger Christer Svensson.

– Ja, det är lite av antikrundan nu för tiden, konstaterar Petra Petersson.

Men nu är det Äntligen revy! Med rutinerade rävar i både björn- och vargmundering, och som vanligt i Liatorp premiär några veckor före påsk.