Simtalangen som valde den gröna vägen
Det är avsmakningstest i Findushuset i centrala Malmö. Sex grönsaksblandningar och fyra kulinariska experter – två produktutvecklare och två kockar.
Plus vd Emma Pålsson, som liksom halkar in på ett ärtskal, när vi passerar provköket i entréplanet.
– Det här är roligt. Lite av ett privilegium, säger hon och låter sig bjudas på vegetariska kombinationer.
Hon tillträdde på posten vid nyår. Med ambition att utveckla ett stukat – fabriksnedläggning, uppsägningar och omstrukturering – företags hållbarhetsprofil.
– Det är en av de viktigaste frågorna vi har framför oss och som livsmedelsproducent har vi all möjlighet att göra skillnad... för människa och planet.
Hon pratar om en resa mot en grönare framtid.
Hennes egen resa började på gränsen mellan Småland och Skåne, och som många ungdomar i trakten fick hon in en fot på Ikea och började sommar- och extrajobba. Nu finns föräldrarna sedan många år i Älmhult, och hit känner hon speciell dragningskraft.
– Jag växte upp i Killeberg och gick i grundskola där, sedan var det Osby som gällde under högstadiet. Men jag simmade i Älmhult och spelade fotboll några år, så jag drogs åt det hållet minst lika mycket. Sedan, när det var dags för gymnasiet valde jag Haganässkolan. Fast det blev bara en termin, för jag ville satsa mer på simningen och flyttade själv till Växjö. Jag började på Kungsmad och tränade både före och efter skolan.
Kände du att du fick försaka en massa roligt som kompisarna hann med och kunde unna sig?
– Det kan jag inte påstå. Jag kunde gå på en och annan fest, men fick förstås välja bort mycket på högstadiet och gymnasiet. Sedan tyckte jag det var så roligt ute på tävlingarna att jag trots allt hade ett rikt liv.
Du måste varit rätt vass i vattnet eftersom simningen tog dig hela vägen över Atlanten?
– Tja, jag har något individuellt SM-silver och guld i lag-kapp med Växjö SS, och jag fick ett scholarship (stipendium) och hamnade på Florida Atlantic university. Just då var jag rätt skoltrött och sa till min tränare att jag ville testa en termin. Men det blev lite mer. Jag pluggade i fyra och ett halvt år och stannade totalt i fem, och jag blev tidigt tillfrågad om jag ville vara kapten för skolans simlag.
Det låter som du har hyggliga ledaregenskaper?
– Jo, så är det nog. Jag hamnade i elevrådet i Osby och har väl ett naturligt ledarskap inom mig. På något sätt får jag saker att hända och jag är rätt högpresterande och tyckte egentligen inte om att ha ett enda fel på prov och så. Men jag förstod inte hur stort det ansågs vara att bli utsedd till kapten för laget, så jag tackade nej först.
Det låter svenskt?
– Kanske det, men jag ändrade mig och tog verkligen rollen och en tid efter att jag flyttat hem till Sverige fick jag faktiskt erbjudande om att komma tillbaka till universitetet och jobba som ledare med laget och deras simmare. Men då kände jag att jag var färdig med den biten.
Hade du släppt simningen helt?
– Jag fick med mig en examen från USA som väl kan liknas vid civilekonom med inriktning mot marknadsföring. När jag flyttade hem valde jag att bo hos min syrra Frida i Helsingborg. Där fick jag en tjänst på Ikea-varuhuset och chans till utbildning för framtida ledare. När jag blev tillfrågad att börja simma med Helsingborg så jobbade jag heltid och det blev bara några få träningspass. Ja, jag vill ju gå all in om jag ska göra något. I stället spelade jag fotboll med Stattena, som var rätt bra då och det kändes roligt med lagidrott igen efter alla år av individuell satsning.
Men framför allt tog den yrkesmässiga karriären fart, och nya chanser dök upp.
– Jag trivdes på Ikea och har lärt mig mycket där, men när jag blev erbjuden arbete som säljare med ansvar mot butik hos Springhille textile, som distribuerar strumpor, underkläder och liknande, så kändes det rätt just då. Därefter blev jag tipsad om Findus, och ett annat jobb, med inriktning mot försäljning.
Sedan har det rullat på i olika roller, med olika ansvarsområden och med olika utmaningar.
– Jag kom in i ledningsgruppen när vi la ner fabriken i Bjuv 2017 och det var allmänt turbulent. Findus har ju alltid haft en grön strategi och det har varit mycket fisk och grönsaker genom åren. Det var ju nästan så att vi var för tidiga med ekologiska odlingar. Eller långt före boomen, i alla fall.
Du har alltså föräldrarna i Älmhult, men har du många gamla kompisar här som du har kontakt med?
– Absolut! Två systrar som är mina bästa och närmaste vänner bor båda med sina respektive familjer i Älmhult och de träffar jag såklart så ofta som det bara är möjligt. Dessutom är vi ett kompisgäng från fotbollstiden i Älmhult som fortfarande har kontakten, och vi syns minst en gång om året trots att vi i dag bor utspridda i landet – Älmhult, Helsingborg, Malmö, Stockholm..
Vad hittar du på när du inte jobbar?
– Förutom tid med mina barn tycker jag om att träna. Som den småbarnsförälder jag är, gör jag det mest effektiva som finns, alltså att springa eller sticka till gymmet. I år har det blivit mest morgonträningar innan jobbet och helgerna förstås. Vi har även ett sommarställe i Hällevik som vi gärna åker till. Där är vi bara lediga och umgås tillsammans och ena syrran har sommarställe på samma gata. Tid med familjen är viktig för mig, men även tid med våra fina vänner.
Du har varit två och en halv månad på din nya vd-post. Dagens sportfråga: Hur känns det?
– Bra, jag har haft fokus på organisation, medarbetare och kunder och tillsatt en ny ledningsgrupp. Vi har 13 fabriker i olika länder, som jag kommer att besöka när hotet från corona lagt sig.
Säger Emma Pålsson och flyttar själv fokus för en stund, till en ny rotfruktsblandning som står och puttrar på provköksspisen. Verkställande direktören stoppar skeden i mun och ser nöjd ut.
Emma Pålsson
Bor: Lomma.
Ålder: 38.
Familj: Man och två barn (åtta och sex år).
Aktuell: Ny vd för Findus efter lång karriär (sedan 2008) i företaget i olika sälj-, marknads- och utvecklingsroller.