– Vi har startat en plantskola på våra två gårdar. Så vi vill också sälja och samtidigt förklara vikten av att odla just träd och buskar, säger Ylvali Falk Groblad.

I deras odlingar växer träd och buskar som ger nötter på olika sätt. Enstaka valnötsträd sticker upp ur den prunkande grönskan i trädgården. I nyligen anlagda alléer samsas valnöt med buskar, örter och blommor som ger jorden näring. Under ett äppelträd i skogsbrynet får ett litet valnötsträd växa till sig.

I en odlingslott gör de försök med olika hasselbuskar med särskilt stora nötter. Här och var syns också äkta kastanjeträd med sina gröna, taggiga frukter.

– Det är lätt att låsa in sig och tänka att nötodling bara kan gå till på ett sätt. Men det handlar om hur platsen ser ut och att anpassa sig efter förutsättningarna, säger Ylvali.

Alla träd klarar inte klimatet här, men de provar sig fram och försöker använda nötter från träd som har vuxit bra i trakten. Ibland frösår de på växtplatsen, andra gånger får plantorna växa till sig i växthus, eller så ympar de grenar på träd.

De ser nötter som ett viktigt inslag i kosten. Valnötter innehåller protein och fett och är rika på omega-3. Kastanjer har hög halt med kolhydrater och kostfiber. Hasselnötter är fetrika, har hög andel av flera mineraler och framför allt vitamin E.

– Nötter är spännande. Det märker man när barnen är med och samlar. De bara släpper allt annat. Det är som att något ursprungligt väcks i oss när vi får samla nötter, säger Ylvali.

Medan hasselbuskarna ger nötter efter några år, kan det dröja mellan 5 och 15 år innan man kan plocka valnötter.

– Jag tror att det är viktigt att tänka på successionen. Det är inte så att vi planterar ett valnötsträd och så används inte marken på 20 år. Under tiden odlar vi kanske först ettåriga växter, sedan bär och annat. När nötträden ger skörd får vi mer och mer mat från dem. Så det blir en förändring över tid. Successivt går det mot mer mogna ekosystem, precis som i naturen, säger Johanna Johansson.

Just att använda naturens växtsätt och mångfald som förebild är en grundtanke inom permakultur. Begreppet betyder hållbar odling men har allt mer kommit att handla om att planera för ett hållbart samhälle.

Både Ylvali Falk Groblad och Johanna Johansson tillämpar metoderna på sina två gårdar som ligger nära i byn. Ylvali och hennes man Daggar Groblad flyttade hit för 15 år sedan, efter en lång resa av förberedelser.

– När jag var i 20-årsåldern började jag jobba som volontär på en gård i Australien. Jag var lite sökande och försökte hitta en vägledning i livet. Jag fick lära mig mycket om självhushållning, hur man mjölkar och gör ost och hur man odlar. Familjen levde väldigt enkelt. Det var en stor omställning att komma dit från Sverige, säger Ylvali som nu är 42.

Hon fortsatte sin resa. På Shetlandsöarna provade hon på att slakta får och ta hand om skinnen. På Holma folkhögskola fick hon lära sig att skapa en skogsträdgård där träd och buskar med frukter, nötter och bär blir viktiga delar av kosten. Under tiden lärde sig Daggar att renovera hus.

– Vi hade en tydlig vision. Vi visste att vi ville ha en gård någonstans.

De hittade en sommarbostad med tolv hektar mark i Hjärpalyckan utanför Lönashult. När man ser den ymniga växtligheten är det svårt att tro att det bara fanns några enstaka blommor när de flyttade in.

– Vi köpte det här när vi inte hade så mycket pengar så vi fick göra billiga lösningar med återbruk. Vi hade inte råd att anlita någon så vi gjorde allt själva. Sedan tre barn på det. Så det var en tuff resa, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi har fått mycket kunskap och erfarenhet på vägen, det är värt mycket. Att man vågade kasta sig ut i det, säger Ylvali.

Nederländaren Bram Den Teuling kom som inneboende volontär och hjälpte till med sysslorna. Han skaffade snart en liten gård i närheten och började odla. Dit flyttade för några år sedan hans hustru Johanna Johansson. Hon var med och grundade Holma folkhögskola där hon nu är lärare och undervisar om just permakultur.

– Det handlar om etik, att man vill göra det som är bra för naturen och bra för människor. Att man skapar ett överflöd som man delar med sig av, säger 40-åriga Johanna.

De visar runt bland tomater och gurkor, potatisplantor och jordärtskockor, havtorn och gojibär, äpplen och nötter. Efter hand har det blivit allt fler fleråriga växter som kräver mindre arbete för att ge nya skördar.

Kan ni leva på det som växer här?

– Det är klart att vi får mycket mat, men för oss är inte självförsörjningen det primära utan det är att samarbeta med andra. Vi har alltid bytt med andra, för det blir väldigt stressigt om en familj ska ta fram mat bara för sig själv, säger Ylvali.

– Man kan tänka på det som samhushållning. Vi vill att mycket mat ska produceras nära och inte behöva transportera så långt. Vi köper mjölk av en bonde i närheten och spannmål från en annan. Det är viktigt att inte vara en liten ö utan att ha förankring, säger Johanna.

Ibland blir det ändå en tur till affären för att komplettera med olivolja, havregryn eller något annat.

Eftersom det tar tid att sköta odlingarna och ta hand om skörden, gör de vissa sysslor till sociala aktiviteter. De brukar träffas ett gäng för att syra grönsaker och potatisen odlar de tillsammans med några andra familjer.

Det är viktigt för dem att skapa både sammanhang och förankring till platsen. Ylvali Falk Groblad förklarar:

– Jag känner mycket tillfredsställelse av att vara i det vi har skapat här. Det är en rikedom. Det är min passion. Och sedan är det för barnen. Det är generationer efter mig som får ta del av det här. Det gör livet meningsfullt och njutbart.