Lär om nykterhetsrörelsen i apostelns barndomshem

Vägen slingrar sig genom det småländska landskapet. Får och kor betar i hagarna och skogen böjer sig stilla i sommarvinden. I kröken i Spånhult ligger det typiska tvåningshuset. Falurött med vita knutar, ganska små fönster och dubbeldörr. Den grova trappstenen är sliten av många fötter, kanske var den med redan när huset flyttades.

Jo, så är det. Peter Wieselgrens barndomshem står visserligen i kurvan i Spånhult. Och visst föddes han där men ändå inte där.

– Huset är flyttat. Det låg på den andra sidan vägen först men flyttades hit och då byggdes det även på en våning, berättar Harald Bergström en av de som gärna visar huset och dess innehåll för de som kommer förbi.

Peter Wieselgren föddes 1800 den förste oktober och var barn till Jon Jonsson och Elin Ingemarsdotter. Familjen var troende och levde en lugnt och stilla liv i gården.

Redan som åttaåring fick Peter sin första kontakt med baksidan av alkoholhaltiga drycker. Harald berättar att Peter en annandag jul var ensam hemma med gårdens dräng. Drängen visste var brännvinet fanns och tvingade den unga Peter att dricka. Peter blev full och när drängen hörde husfolket komma på vägen bar han ut Peter bakom stallet. Senare vaknade pojken till och hade tydligt kräks i snön. Enligt honom själv genomgick han där den så kallade Schreiberska kuren och drack aldrig mer en droppe starkt.

Några år senare, som student i Växjö, bildade han den första kända nykterhetsföreningen i Sverige och blev så småningom den store nykterhetsrörelsens grundare.

– Wieselgrens huvudsakliga uppgift i nykterhetsarbetet var att förbjuda hembränningen. Något som inte togs positivt bland prästerna. Prästerna levde på den här tiden på att tillverka brännvin, berättar Harald.

Men Peter Wieselgren blev själv präst och kyrkoherde utanför Hörby i Skåne. En byggd som var hårt tärd brottslighet och fattigdom och som han, genom att predika nykterhet, lyckades vända. Dock under både motstånd och mordhot.

På Wieselgrengården i Spånhult finns utställningen som berättar om Peters liv och leverne. Han var som sagt präst och blev med tiden domprost i Göteborg där han blev kvar till sin död 1877.

– Långt innan han kom till Göteborg fanns det de som ville att han skulle bli biskop i Växjö efter Esaias Tegnér. Men professorerna i Lund godkände inte det han var för kontroversiell, säger Harald.

De flesta som idag talar om Peter Wieselgren talar om honom som den store nykterhetskämpen. Men Harald vill gärna framhålla att han var präst.

– Han var frälst och verkligen en personligt kristen. Bland annat lär operasångerskan Christina Nilsson, som kom i det Wieselgrenska hemmet, betraktat honom som din andlige far.

Barndomshemmet var bebott ända fram till 1950-talet och 1961 förvärvades fastigheten av Wieselgrensstiftelsen. 1969 öppnades gården som museum. Stiftelsen håller gården öppen varje söndag under sommaren. Vid ett par tillfällen på sommaren har de större evenemang. Och då bland annat kyrksöndagen med Vislanda och Blädinge församlingar, vilken infaller i helgen.