Borttappad respekt för det vackra

Det nu föreliggande ombyggnadsförslaget eliminerar de kvaliteter som gör skolan unik.

När skolan invigdes 1950 skrev Växjöbladet:

”Ulriksbergs folkskola är säkerligen Sveriges elegantaste skolbyggnad i luftig haciendastil och mjukt insmugen i terrängen nordväst om staden, franska fönster i klassrummen ut mot trädgårdens gräsmattor, handtryckta gardiner och konst.”

När man nu, sjuttio år senare, besöker skolan slås man av just detta: ljuset, den generösa och välproportionerade skolgården, de fint detaljerade fasaderna samt hur vackert skolan åldrats.

Samuel Palmblad skriver i sin antikvariska konsekvensbeskrivning:

”Ulriksbergsskolan är ett utmärkt exempel på efterkrigstidens syn på en miljö där arkitekten i första hand fokuserat på barnens välbefinnande utan att göra avkall på kvalitet och estetik.”

samt:

”Oavsett vilka framtida planer som avses realiseras ska gårdskaraktären beaktas. Detta var arkitekt Åke E Lindqvists uttryckliga intention vilket även föll staden i smaken eftersom han i slutet av 1940-talet vann uppdraget på sitt förslag benämnt ”Gården”.

Det nu aktuella om- och tillbyggnadsförslaget placerar en stor tvåvåningsbyggnad inne på gården, vilket medför att skolans främsta kvalitet, gården, förstörs.

Skolgårdens huvudentré ligger i det sydöstra hörnet. Här finns Arne Jones konstverk, ”Den borttappade bollen”.

Ett bra exempel på hur viktig enprocents-regeln för konstnärlig gestaltning är och har varit. Konstverket adderar ytterligare en dimension till det arkitektoniska rummet. Det markerar skolgårdens huvudentré. Det låter blicken studsa in på gården.

Konstverket utmanar barnens fantasi. Det berättar en saga, som på ett fascinerande sätt liknar ”Historien om någon”, sagan som alla har läst och som illustrerades av Egon Möller-Nielsen. Just Egon Möller-Nielsen har utfört det pedagogiskt och konstnärligt geniala ”Soluret” på skolgårdens norra fasad. Soluret visar inte bara tiden från 8 till 15 utan också vilken månad och årstid det är.

De bägge konstverken tillför Åke E Lindqvists skolgård ytterligare en dimension.

Samuel Palmblad skriver:

”Dock måste huvudentrén i sydöstra hörnet betraktas som synnerligen viktig och värdefull för hela skolmiljön. Denna loggia med Arne Jones konstverk är i sammanhanget omistlig.”

Nu föreligger alltså ett om- och tillbyggnadsförslag där envåningsbyggnaden mot Ulriksbergspromenaden samt den i söder rivs och ersätts med tvåvåningsbyggnader. Resultatet blir, förutom att gårdsmiljön fördärvas att Arne Jones konstverk, som nu är en del av skolgården, istället hamnar på en förgård på tre sidor omgiven av tvåvåningsbyggnader.

Egon Möller-Nielsens solur hamnar i ombyggnadsförslaget utanför gården och skuggas där av ett nybyggt tvåvåningshus, vilket gör konstverket obegripligt.

Då om- och tillbyggnadsförslaget ännu inte fått bygglov kan man hoppas att stadsarkitekten/byggnadsnämnden ser till att förslaget omarbetas så att skolgårdskaraktären bevaras, samt att konstverken får leva kvar i en kontext där de blir fortsatt begripliga.

Flytta ut den stora tvåvåningsbyggnaden från gården!

Ulriksbergskolan gjordes bara i ett exemplar. Tillverkas inte längre och bör därför hanteras med respekt.

Och du som ännu inte varit där, passa på att besöka ett skolexempel på god arkitektur!

Olof Thedin