De värdefulla svenska korna
Om vi tänker tillbaka ett antal tusen år, så vet vi att idisslande djur har funnits på vår jord. Och kanske fanns det många fler innan människan bredde ut sig. Det finns väl inga bevis för det ena eller andra. I Sverige fanns det på 1930-talet cirka två miljoner mjölkkor, i dag finns det 337 000 mjölkkor.
Då var korna viktiga för våra förfäders behov av näringen i maten som mjölk och kött innebär. Då var korna inga miljöproblem. De har alltid betat gräs och örter som ingår i fotosyntesen, som är grunden för allt liv på jorden. När de betat av gräset, så växer det upp på nytt och tar upp koldioxid så länge det är grönt och växer.
I Sverige har vi ett klimat som innebär att vi måste skörda foder inför vintern till våra tamdjur. Om vi då jämför ett vegetariskt alternativ, till exempel veteodling, som sås på våren, med en gräsvall, börjar de växa ungefär samtidigt på våren, men vetet är moget någon gång i augusti och slutar växa, och tar då inte upp koldioxid längre, medan gräsvallen kan skördas i flera omgångar.
Mjölk och köttproduktion i Sverige innebär att djuren får gå ute under sommarhalvåret. Genom deras betande av gräs och örter under hela säsongen så gör de stor nytta för växternas upptag av koldioxid. Deras gödsel blir kvar i betesmarker och åkrar till gagn för de arter och mikroorganismer som arbetar om det till näring till växterna.
Vi hör ofta att skogen är viktig för upptag av koldioxid, men att gräset hela tiden det växer också tar upp koldioxid, hör man sällan.
I Kronobergs län har mjölkgårdarna minskat och många har gått över till köttdjur. I vårt län med mycket ängs– och hagmarker går djuren ute på bete hela sommarhalvåret och håller markerna öppna och levande, och sköter den biologiska mångfalden, som nog alla inser är väldigt viktig för framtiden.
Även hästar och får gör en viktig insats i de sammanhangen. Djuren lever då samtidigt ett gott djurliv.
Det svenska köttet kan vi äta med gott samvete, och ju mer svenskt som efterfrågas desto bättre för det svenska lantbruket.
Att det finns tvivelaktiga djurfabriker på andra delar i världen, med inblandning av hormoner, antibiotika och klimatnegativ produktion av kraftfoder får vi inse, och sluta köpa.
På dessa fabriker transporteras stora volymer av foder till djuren, i stället för att djuren får gå i betesmarker. Sen ska köttet transporteras runt halva jorden med fossila bränslen till konsumenter som köper, mest för att det kan vara något billigare. Djurskyddslagar är betydligt strängare i Sverige än i andra länder, vilket är en fördel för djuren och för konsumenterna här.
Barbro Vinge
