Det saknas konsekvenstänkande

Debatt Artikeln publicerades

Nedvärderingen av undersköterskornas betydelse i vården, exemplifierad genom senaste löneavdrag men som också sedan länge märkts i hanteringen av bristande bemanning, är ett av många tecken på stora brister bland dem som styr och leder i vårt samhälle och dess enheter på olika nivåer.

Nedvärderingen av undersköterskornas betydelse i vården är ett av många tecken på stora brister bland dem som styr och leder i vårt samhälle, anser Per Gustafsson.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Nedvärderingen av undersköterskornas betydelse i vården är ett av många tecken på stora brister bland dem som styr och leder i vårt samhälle, anser Per Gustafsson.

Folket på golvet, bärarna i arbetslivet, antas vara utbytbara slit– och slängartiklar medan de styrande håller sig själva högt och med lock och smicker söker hålla bärarna på mattan. Man tänker väl att bekräftelser i oändlighet om ”ett fantastiskt arbete” är avgörande för slitstyrkans längd. Det är alltför genomskinligt mina damer och herrar.

Ni ger er själva fördelar och vill lysa i glansen från egna penningars värde. Och missar det väsentliga i utvärderingen: vilka var våra felaktiga beslut? Hur drabbar det bärarna och dem de är nära i det vardagliga slitet? Varför fungerar det inte när våra skrivbordsprodukter och tabeller hade så fina lösningar? I stället skyller man mangrant på bärarna på golvet som inte förstod betydelsen av att samverka i den beslutade riktningen och se till verksamhetens bästa = utan att protestera och därmed vara ”illojala”. Det är många tysta bärare som genomskådar det som gått överstyr i vårt samhälle.

Bristen på konsekvenstänkande är också tydligt på det nu så känsliga område som heter främmande och alltmer ökande religions- och kulturpåverkan i en alltmer avkristnad miljö och de följder det har. Även i vården. Hur många är det inte som nu har svårigheter med det nödvändiga språket, de obegripliga meningarna och vad som sägs. Ett svenskt öra har sina vindlingar. Ett gammalt öra hör inte så bra som förr. Det blir nu ännu mera: va, va, va.

Den som inte satt sig in i svårigheterna med knappt begripligt språk i en vårdsituation, behöver nog bli lite mer sjuk och behövande. Gärna äldre och utelämnad. Kan rekommenderas de styrande som ännu lever i högsta välmåga. Dagen kommer väl. Vart har konsekvenstänket tagit vägen i utvärderingen av den pågående samhällsomvandlingen?

Hur lite konsekvenstänket funnits med i det som nu utvecklats till ett gangster- och terrorsamhälle. Dessa domineras av en våldsspiral som tappra bärare i polisen ska försöka stävja – trots svaga resurser i förhållande till problemen. Nog är öppna gränser och import av oönskade ”bidrag till samhällets utgifter” en sak att utvärdera. Konsekvenstänket har saknats, resurserna har långt ifrån räckt till – och så har omfördelning skett. Numera står kommunerna i Sverige med kostnader som staten/samhällets ledarskap, har strött för vinden. Det räcker inte till den skola, vård och omsorg som skulle prioriteras enligt de fagra löftena i valtider.

Det är alltså inte underligt att det tidigare svenska enhetssamhället drabbats av en djupgående polarisering trots de vackra orden om ”värdegrund”. Dess viktigaste orsak är att det på senare år kommit sunda reaktioner på en samhällsomvandling genom styrning som skett på deras bekostnad som varit och är bärare på grundnivå . Utvärdering skall ske och svaren ges nu allt tydligare: Det har överlag varit en naiv frånvaro av konsekvenstänkande. Ofta på grund av att de tydliga konsekvenserna inte drabbat dem som sitter i sina lugna och rika bon.

Där finns ju så många fallskärmar och avgångsvederlag och pensioner att tillgodoräkna sig. Men kanske det blir andra tider. Det kommer ju konsekvenser. Alltid. Och utvärderingen kommer också. När tiden är inne.

Per Gustafsson, Vislanda