Frågeställningen om nytt sjukhus är för begränsad
Problemställningen bör vara hur regionens invånare kan få bästa vård per skattekrona. Då måste helhetsbilden målas upp och närvården också ges utrymme.
Ett sjukhusfokus prioriterar sig själv och omöjliggör en balanserad analys och någorlunda rättvis fördelning av resurserna. Det är svårt att följa den plötsliga omsvängning som skett till förmån för nybygge när planerna bara för något år sedan var riktade mot att utveckla närvården. Något som för övrigt varit en följeslagare under årtionden utan större resultat.
Att den politiska logiken allmänt sett har en inneboende förkärlek till att bygga nytt är allom bekant. Det är lite av mammas gata med lite bekväm konkretion jämfört med det inre utvecklingsarbetet. Det är dock omöjligt att isolera byggfrågan från totalbilden av vårdens samlade behov, kvalitet och flexibilitet inför oväntade händelser, samt ekonomi. Ett allsidigt och bättre beslutsunderlag krävs helt enkelt.
Regionpolitiken har dessvärre - genom den på ett nationellt plan misslyckade regionindelningen - blivit systemets fångar utan reella manövermöjligheter på grund av för litet skatteunderlag.
För att kunna hantera den uppkomna situationen någorlunda väl bör en analys och konsekvensbeskrivning nu göras utifrån en helhetssyn på hälso- och sjukvårdens behov. Inte minst då samverka med grannregionerna och främst Jönköpingsregionen.
Vårdens innehåll utifrån avvägda behov i kombination med medarbetarnas trivsel är också eftersatta områden där både Kalmar och Jönköping gjort stora framsteg genom åren.
Kronoberg är ekonomernas snäva eldorado. En ny ledningsmodell kan vara startpunkt på något nytt.
Bengt Wellermark, tidigare medarbetare/utvecklare i Halland, Örebro och Blekinge landsting
