När städer växer blir det allt viktigare att tänka på hur vi vill att framtiden ska vara. Vill vi ha hårda eller mjuka städer? De hårda städerna är de städer där alltmer av ytan hårdgörs med asfalt och sten, där vi bygger för att bilar ska kunna ta sig fram överallt och där det gröna spelar andrafiolen. I den mjuka staden bygger vi för människor i stället, platser där lek och möten mellan människor får ta plats och där parker och lekytor finns nära människorna. Jag vill hellre ha en mjuk stad. I det Växjö där jag bor vill jag kunna möta människor och träd hellre än hårda bilar.

Detta är svårt att skapa. Många människor är beroende av bilen för sitt arbete eller på grund av var de bor. Många fler använder bilen trots att det finns fullgoda alternativ tillgängliga för dem. Hur klarar vi denna omställning? De flesta bilresor inom staden är mycket korta och sker på stråk där det finns busstrafik, cykelvägar och trottoarer att gå på. Om de som verkligen måste använda egen bil ska kunna göra det i framtiden behöver vi som kan välja andra sätt göra det. De flesta städer har inte plats för fler bilar, inte Växjö heller. Inte om vi vill ha en attraktiv stad där vi kan mötas, sitta på kafé, uteserveringar och restauranger. Också Växjö växer snabbt och även om vi inte är en storstad ännu kan vi komma att bli det. Det gäller att nu planera stadsbyggandet för framtiden.

Vi behöver också i framtiden röra på oss, kanske mer än i dag, mobiliteten i sig är inte problemet utan på vilket sätt och var den sker. Vill vi ha en grön stad med oaser där träd och växter kan frodas och med öppna mötesplatser som torg och parker måste antalet bilar och lastbilar minska. Det kan betyda pendlarparkeringar vid stadens infarter för att där ställa om till kollektiva färdmedel, cykel eller gång. Det borde betyda en smart samtransport av varor till staden så att inte varje liten försändelse kräver en egen lastbil. En omlastningscentral utanför staden med lastcyklar in i centrum som i Göteborg är ett sätt. Parkeringshus under mark i närheten av busslinjer är också en möjlighet så att vi kan slippa använda stadens vackraste platser som parkeringsytor. I Växjö används Stortorget och Teatertorget i dag till parkering. Det är ett grundläggande feltänk som vi borde orka rätta till.

Naturligtvis behövs både platser för rörelsehindrade och mötesplatser på strategiska platser för att lämna och hämta resenärer, men det är ju en självklarhet. Staden ska inte bli omöjlig att nå för den som måste använda bil.

Tänk om vi i stället för trånga gator, trafikinfarkter morgon och eftermiddag, dålig luftkvalitet och buller kunde ha en stad med tillgängliga ytor, renare luft, lekplatser, träd och blommor där vi hör binas surrande och fåglarnas sång! Det är inte en utopi utan fullt möjligt att förverkliga. Om vi vill.

Men det hänger på viljan. Vilken stad vill du som växjöbo ha i framtiden? Väljer, du liksom jag, den mjuka staden? Hur förverkligar vi den tillsammans? Hur övertygar vi politiker, som mig exempelvis, och andra att detta är den rimliga vägen framåt? Någon har sagt att om vi bygger städers infrastruktur så att de passar åttaåringar kommer de att passa alla. Jag tror det ligger något i detta. Om en åttaåring kan gå, cykla och ta bussen i en stad då är det en mjuk stad, en sådan som jag tror att de flesta vill ha.

Magnus P. Wåhlin (MP)