Konstnärlig frihet ska vara självklar
Politiker ska hålla sig på en armlängds avstånd gällande kulturen. En armlängds avstånd betyder att vi politiker skapar förutsättningar för en bra kultur. Det innebär såväl ekonomiska som personella resurser men också ändamålsenliga lokaler. Det måste med all tydlighet framgå att vi politiker ska hålla oss borta från innehållet.
Det är inte bara en viktig princip utan en förutsättning för ett rikt kulturliv och ett fritt, demokratiskt samhälle. Trots detta ser vi nu hur klåfingriga politiker, på både lokal och nationell nivå, har synpunkter på hur kultur får utövas och vilken kultur invånarna får konsumera.
Det finns politiker som lägger sig i vilka böcker som får finnas på bibliotek, vilka föredrag som får hållas, vilka utställningar som ska visas och vilken musik som får produceras etcetera. Det är en farlig väg att gå. Det kan tyckas vara en småsak och någon kanske till och med anser det önskvärt att ”rensa bort avarter” vilket vi är starkt kritiska till.
Skulle någon eller något inom kulturen bryta mot någon lag, står vi alla lika inför lagen till exempel regleras hets mot folkgrupp och diskriminering i svensk lag och den gäller även kulturen. Det finns alltså ingen anledning för några pekpinnar. Det behövs ingen moralpanik.
Den konstnärliga friheten ska inte ifrågasättas. Den ska vara självklar. I ett öppet samhälle har vi inte censur. I ett öppet samhälle låter vi människor utöva och konsumera den kultur de vill, tänka och tycka fritt. Kultur engagerar, gillas och ogillas. Väcker debatt och provocerar. Gör oss arga, glada och ledsna. Väcker känslor. Det är ingen slump. Det är meningen.
Malin Lauber (S), kommunalråd i opposition
Tomas Thornell (S), kommunalråd i opposition
Otto Lindlöf (S), andre vice ordförande Kultur- och fritidsnämnden
