Politiker måste vända blicken åt rätt håll
Detta trots att flera kronobergare drabbats av väntetider till röntgen, operation, eller att den erfarna sjuksköterskan på mottagningen slutat och inte kan ersättas eller att man till och med drabbas av vårdskada.
Som anhörig blev jag även väldigt undrande när jag skulle göra en anmälan, för då skulle jag ta en kontakt med verksamhetschefen i stället. Vilket kan vara informativt men vart i statistiken går sådant att följa. För hur ska brister åtgärdas och förebyggas om data inte går att ta fram.
Hade gemene man varit lika tysta om detsamma gällt polisen? Är det fortfarande tillåtet att ha ett milt överseende med de kvinnodominerade yrkenas behov.
En god vän som är biomedicinskanalytiker (också det ett kvinnodominerat legitimerat yrke med universitetsexamen) berättade för mig att hen fått ta över så många specialiserade uppgifter att hen knappt kan få semester, hen går alltså inte att ersätta men hen får ingen som helst lönekompensation för detta.
På vilket vis försöker ledande politiker att räta upp dessa yrkens löneutveckling, arbetsmiljö och status? Och hur kommer det sig att vi medborgare är så tysta och icke krävande när fler skadas i väntan på rätt vård, under vårdens pågående än av kriminella handlingar?
Vi/de som har skadats i vården eller i väntan på rätt vård måste regelrätt anmäla detta och inte låta bli av felriktad hänsyn. Personalen behöver vår hjälp att få politiker att vända sin blick mot rätt håll.
Bygga sjukhus ter sig så lätt men arbetsmiljöarbete och löneprocesser verkar betydligt svårare.
Carl Alm
