Så kan förskolan i Kronoberg bättre hjälpa flickor med autism

Förskolan spelar en viktig roll – och den rollen behöver stärkas ytterligare för att upptäcka och stötta alla flickor med autism. Att flickor får sin diagnos så mycket senare kan leda till både en förödande ensamhet och till ökad ångest och depression långt upp i åldrarna.

Det är möjligt att ställa diagnos redan vid två års ålder, vilket gör att förskolepersonal kan spela en stor roll genom att upptäcka tecken på autism hos små barn. Autism uttrycker sig dock ofta olika hos flickor och pojkar:

Flickor och pojkar samspelar olika. Flickor leker oftast två och två, pojkar oftare i grupp. Flickor med autism leker ofta bredvid andra flickor utan att delta i deras lek. För att upptäcka en flicka med autism handlar det om att observera hur hon samspelar med andra i grupp, om hon tar initiativ till kontakt och om hon leker på liknande sätt som andra jämnåriga flickor gör.

Flickor och pojkar beter sig olika. Pojkar med autism kräver ofta mycket uppmärksamhet och visar oftare ett fysiskt utmanande beteende som kan innebära utbrott. Om flickor med autism är fysiskt eller verbalt utmanande är det oftast i hemmet och beteendeproblematiken hos dem blir därför inte lika påfallande i förskolan. Flickor har ett fokus på relationsbyggande och på att bli omtyckta – vilket pojkar inte bryr sig lika mycket om. Det är lätt att tänka att en flicka med fysiskt utmanande beteende ”ändå inte är värre än pojkarna”.

Det handlar helt enkelt om att flickor med tecken på autism behöver jämföras med andra jämnåriga flickor – inte med pojkar. Det finns en stor vetenskaplig enighet om att tidiga insatser i barnens liv är viktiga både för barnet och föräldrarna.

Om du ser tecken på autism bör du diskutera de tecknen med föräldrarna. På så sätt kan du bidra till att både pojkar och flickor med autism får det stöd de behöver för att kunna delta i samhället på sina villkor.

Agneta Söder, intressepolitisk talesperson för Autism- och Aspergerförbundet