Annons

Vi ser markägarna och agerar där vi kan

Det känns mycket märkligt att läsa Gustav Tibblins (Södra Skogsägarna) replik med kritik mot hur vi hanterar angrepp av granbarkborre i skyddade områden. Dels för att den innehåller felaktigheter, dels för att den antyder att vi inte ser markägarna i detta.
Replik • Publicerad 31 december 2019
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Låt oss nu koncentrera oss på de områden där den stora striden mot granbarkborre står: i produktionsskogen. Det skriver Göran Rune, chef för Skogsavdelningen, Skogsstyrelsen.
Låt oss nu koncentrera oss på de områden där den stora striden mot granbarkborre står: i produktionsskogen. Det skriver Göran Rune, chef för Skogsavdelningen, Skogsstyrelsen.Foto: Josefina Sköld/Skogsstyrelsen

Självklart har vi förståelse för att det finns enskilda markägare som känner oro för spridning när skog intill den egna marken, vare sig den är skyddad eller inte, drabbas av angrepp av skadeinsekten. Därför agerar vi också i de fall där det är möjligt, ofta i samråd med just Södra skogsägarna och det känner förstås Gustav Tibblin till.

Det är därför anmärkningsvärt att Södra skogsägarna antyder att vi ska bortse från gällande lagstiftning. Men för att vara tydlig ännu en gång; det en lagstiftning som vi inte kan blunda för vars syfte är att bevara den biologiska mångfalden i naturreservat, biotopskydd och annan skyddad skog.

Annons

Det görs därför noggranna avvägningar från fall till fall, av försiktighetsprincip, vilket ibland leder till att angripna träd avverkas och ibland inte. Det kan också handla om användning av fällor, barkning och i vissa fall även fångstvirke.

Uppgifterna om att det skulle vara mer angrepp i skyddade skogar i Kalmar län stämmer inte. Inventeringar som länsstyrelsen gjort i reservat där indikerar att det i genomsnitt är mindre angrepp i den skyddade skogen än i annan skogsmark även om variationen i angrepp mellan olika naturreservat är stor.

Det vi däremot vet är att angreppen i formellt skyddad skog har en mycket begränsad betydelse för den stora skadebilden eftersom bara omkring tre procent av de granar som bedöms begärlig för granbarkborre i de södra delarna av landet finns i skyddade områden.

Tvärt emot vad Gustav Tibblin hävdar har vi god kunskap om de omfattande angreppen i Centraleuropa, bland annat genom gjorda studiebesök. Det finns också kunskap i Centraleuropa som sällan tillämpas av svenskt skogsbruk, nämligen att blandskogar med hög inblandning av andra trädslag än gran kraftigt minskar risken för stora angrepp av granbarkborre.

Råden vi ger till skogsägare bygger på beprövad erfarenhet, fakta och vetenskap och vi har förhoppningen att skogsägare använder dem för att tillgodose både natur- som produktionsvärden i skogen. Vilka råd är det som Södra inte är nöjda med?

Låt oss nu koncentrera oss på de områden där den stora striden mot granbarkborre står: i produktionsskogen. Där behöver alla aktörer hjälpas åt att agera kraftfullt för att lösa skogens viktigaste fråga just nu: hur stoppar vi granbarkborren?

Göran Rune, chef för Skogsavdelningen, Skogsstyrelsen

Annons
Annons
Annons
Annons