Annons
Nyheter

Araben: Pooneh Rohi

Pooneh Rohi berättar om kvalificerade akademiker vars utbildningar inte erkänns, om psykologer med decenniers erfarenhet som inte får utöva sitt yrke i Sverige­ för att de sent i livet har svårt att lära sig engelska och fastnar mellan Försäkringskassan och försörjningsstöd.
Nyheter • Publicerad 11 februari 2014
Foto: 

I sin debutroman Araben berättar Pooneh Rohi två historier, vilka vävs samman mot slutet. Titeln syftar på en äldre man, som inte är arab. Han kunde vara, skriver Pooneh Rohi, ”en turk eller kurd eller pers”.

Titeln lyfter ödet över det individuella, eller det nationellt bestämda. Gestalten blir en ”mannen utan väg” i vår tid, en förallmänneligad gestalt som definieras av sin belägenhet mellan två historier, mellan två kulturer, utan väg tillbaka och utan väg framåt.

Annons

Mot denna mytologiska­ vandrare står en ung kvinna, född i Iran, men uppvuxen i Sverige. Hennes historia ligger nära författarinnans egen, och även den är representativ i sin bild av hur den unga invandraren sätter punkt för en tradition men förblir en främling i det nya landet, trots alla yttre tecken på en ”lyckad” integrationshistoria.

Romanens ”jag” förblir namnlös men kallar sig själv för ”punkten” vid ett par tillfällen: dels när hon markerar slutet för en matkunskap som traderats genom generationer av kvinnor, dels när minnena och dofterna från det forna hemlandet blir allt svagare.

Både hon och den äldre mannen upplöser gränsen mellan mytologi och realitet, mellan tidlösheten och den konkreta sociala förankringen. Den äldre mannen är både den eviga vandraren och ett konkret invandraröde, den unga kvinnan ger en bild av samtiden men synliggör också en erfarenhet av hur kulturer förändras – en gensaga mot alla bilder av kulturer som statiska.

Samspelet mellan skilda nivåer i texten förtar inte samtidskritiken, det förstärker den. Pooneh Rohi berättar om kvalificerade akademiker vars utbildningar inte erkänns, om psykologer med decenniers erfarenhet som inte får utöva sitt yrke i Sverige­ för att de sent i livet har svårt att lära sig engelska och fastnar mellan Försäkringskassan och försörjningsstöd, om välmenande mångkulturalister som fetischerar flykting­öden och om okunnig­heten. Berättarens mamma är av gammal feodalsläkt, och hon beklagar sig över att många svenskar tror att hon och andra iranier bodde i hyddor och flydde från svält.

Pedagogiskt blir romanen dubbelt värdefull. Den tolkar en pågående verklighet men ger också bilden av ett Sverige i utkanten av världen, isolerat och självtillräckligt.

Men romanen är inte endast tänkvärd i sin tematik. Pooneh Rohi skriver också en sinnligt påtaglig prosa som med små gester låter upplevelser, känslor och minnen ta gestalt i läsarens medvetande. Sinnligheten förstärker den intellektuellt formulerade kritiken.

Magnus Eriksson

Araben

Författare: Pooneh Rohi

Förlag: Ordfront

Läs också: Nadeem Aslams Kartor för vilsna älskande

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons