Annons
Nyheter

"Den svåra andra" övertygar den med

Nyheter • Publicerad 13 mars 2006
Jonathan Safran Foer lyckas övertyga för andra gången. Foto: MAGNUS HALLGREN
Jonathan Safran Foer lyckas övertyga för andra gången. Foto: MAGNUS HALLGRENFoto: 

Jonathan Safran Foer hyllades enormt för sin debutroman Allt är upplyst. Nu är han tillbaka med "den svåra andra" boken. konstaterar att han övertygar - igen.

Det sägs att den andra boken är svårast att skriva. Den som har misslyckats med sin debut skriver på nåder, ett magplask till och författarkarriären mycket väl kan vara slut. Succédebutanten sitter i en minst lika svår sits. Han eller hon har allt att förlora, bakom varje ny stavelse finns krav och förväntningar.

Annons

Det är alltså förståeligt om Jonathan Safran Foer kände sig pressad när han skrev Extremt högt och otroligt nära, hans första bok efter den smått osannolika succédebuten Allt är upplyst. Likväl är den unge New York-författarens uppföljare en genom sitt täta språk och djupt inkännande personporträtt en mycket originell och övertygande roman.

I handlingens centrum står Oscar Schell, en excentrisk nioåring bosatt på Manhattan. Sin ringa ålder till trots har han hunnit skaffa sig en rad specialintressen vilka han passionerat hänger sig åt. Oscar kallar sig bland annat frankofil, uppfinnare, smyckesdesigner, origamist, slagverkare och amatörarkeolog. Dessutom brevväxlar han med Ringo Starr och astrofysikern Stephen Hawking. Oscar hade kunnat bli riktigt odrägligt lillgammal om det inte vore för att han också är en ensam och ömtålig person.

Oscars liv håller på att rämna när han en dag drabbas av det ofattbara: hans far, juveleraren Thomas Schell, omkommer i terroristattacken mot World Trade Center. Bara några minuter innan det andra tornet brakar ihop lämnar fadern några förtvivlade meddelanden på familjens telefonsvarare. Men hur han egentligen dog är det ingen som vet. Någon kropp hittas aldrig.

Sakta och metodiskt försöker Oscar bearbeta faderns död. Han samlar sina intryck i en pärm han kallar "Saker som hänt mig". Här klistrar han bland annat in bilder på en man, kanske är det fadern, som väljer att hoppa från ett fönster i ett av WTC-tornen istället för att krossas under rasmassorna.

En dag gör Oscar en upptäckt som hjälper honom i sorgearbetet: han hittar ett kuvert med en nyckel i. Kuvertet, som ligger i en gammal blå vas som står i faderns bokhylla, är märkt med ett namn: Black. Det blir inledningen på ett långt sökande; tillsammans med en åldrad granne besöker Oscar alla Black som finns i New Yorks telefonkatalog. På så vis hoppas han hitta låset som nyckeln passar i, och därmed tror han sig också komma närmre sin far.

Parallellt med historien om den sörjande Oscar berättar Safran Foer även mer kortfattat och fragmentariskt om andra världskriget och bombningen av Dresden.

Bland de drabbade finns Oscars farmor och farfar, vilka tillhör det fåtal som överlever de massiva amerikanska bombanfallen som nästan helt utplånade Dresden.

Jag antar att dessa tillbakablickar finns med för att ge skildringen av 11 september-attentaten ett annat perspektiv, det är inte alltid entydigt vem som ond eller god i historien. Tanken är god, men Safran Foer lyckas aldrig ge samma liv och djup åt denna parallellhistoria, kanske helt enkelt för att den är för kort.

Det som till slut ändå gör Extremt högt och otroligt nära till en riktigt stark roman är skildringen av huvudpersonen, Oscar Schell. Han är så omsorgsfullt och trovärdigt beskriven att man snart tycker sig känna honom och alla hans egenheter väl. Faktiskt är det riktigt dystert att efter 326 sidor behöva lämna hans sällskap. Han lämnar ett tomrum efter sig som om han nyss var här på riktigt.

Petter Bengtsson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons