Emanuelle - Syndigt, erotiska noveller - Åttio dagar gul

Vi lever i en värld då vi ständigt påminns om sex. Vi ska ha det ofta, mycket och bra - och ändå är erotik ett tabu. Varför skulle annars E.L. James bästsäljare Femtio nyanser-trilogi vara en av tidernas bäst sålda e-böcker? Utan synlig titel kan vi läsa den i smyg lite var som helst.

Men E.L. James är ingalunda ensam – en våg av erotisk litteratur sköljer över oss. Bokförlagen har plötsligt fått nya kunder: porrbutikerna.

För lusten föds i tanken och böcker retar som bekant fantasin.

Förlaget Lind & Co har under namnet XStory specialiserat sig på erotisk litteratur. Jag har läst tre av deras titlar. Alla är utgivna under pseudonym – och det undrar jag inte på. Inte på grund av sexet, utan på grund av dess fullkomligt undermåliga språk och oförmågan att bygga en historia.

Njutningar är olika. Vi behöver inte förbereda oss inför en ryggmassage för att tycka den är skön, inte komma i stämning. Men sex händer först i huvudet – vi har en längtan och njuter av dess fullbordan. Det verkar Clara Jonsson fullkomligt ha missat i sina noveller i Syndigt. Här är det pang på direkt ”? när jag legat med ansiktet intill hennes klitta och kört in en väl tilltagen stav i hennes bål.” Måhända förlitar sig författaren på att läsaren byggt upp denna inre spänning innan hen öppnat boken. Berättelserna är mer tröttsamma än upphetsande.

I 80 dagar gul av Vina Jackson berättas visserligen en historia. En ung violinist som lever i en trist relation, får sin fiol söndersparkad. En förbipasserande man erbjuder sig att köpa en ny – på villkor att denna rödhåriga ängel spelar för honom naken. Naturligtvis är hon jungfrulig och det är mannen som får henne till att bejaka sina mörka sexuella sidor. Madonna blir hora.

Detta är, liksom i 50 nyanser av honom, ett återkommande tema i erotisk litteratur, alltid förknippad med gränsöverskridande, förtryck och förnedring. Den oskuldsfulla flickan förlöses sexuellt av en man genom underkastad, våldsam sex.

Backlash är bara förnamnet. Från att vi trott att kvinnan ska vara jämställd, verkar den ultimata sexuella fantasin vara en dominerande man. Kanske för att detta är det mest förbjudna, det politiskt mest inkorrekta, vi kan tänka oss?

Hade en omvänd situation varit upphetsande? För vem? Dessa böcker läses framför allt av kvinnor – men praktiskt nog överensstämmer könsklichéerna med traditionell porr, som mest läses av män. Sorgligt gammaldags.

XStory har även gett ut klassikern Emmanuelle av Emmanuelle Arsan från 1959, mest känd för dess filmatisering. Den är skriven i en annan tid, vilket förklarar frågor som ”Är det sant att alla flygvärdinnor är oskulder?”. Fantasierna må vara explicita, men det taffliga språket sätter krokben för vilken lustupplevelse som helst, som: ”Jean, din bandit” eller ”Min kropp kan ge er fräscha upplevelser”. Fräschhet förknippar jag mer med en deodorant.

E.L. James bok har blivit utskälld på kultursidorna för sitt dåliga språk, sin antifeminism, sina klichéer - med rätta. Men de tre böckerna från XStory är om möjligt ohyggligt mycket sämre! Ska det vara så svårt att skriva bra, erotisk litteratur? Är begåvade författare oförmögna att ta sig an detta stora, mänskliga tema? Ska vi behöva gå tillbaka till Venusdeltat av Anaïs Nin, DH Lawrence eller ända till Boccaccios Decamerone? Vår översexualiserade kultur erbjuder inte mycket i ämnet.

Margareta Flygt