En historia som spårar ur

Precis som i filmen sker en plötslig vindkantring då det som tett sig någorlunda normalt plötsligt slår över i rena bisarrerier. I filmen blir alla i ett slag vampyrer. I boken: smått eller stort galna. Lite surrealism, okej, men blir det galenskap av alltihop stryker även komiken på foten.

OCH LINDQVIST flörtar med komiken, bara att låta svensktoppskungen Peter Himmelstrand få ge romanen dess namn antyder det, men här finns nog också ambitionen att skriva ett drama med existentiell tyngd. I det senare avseendet är romanen ett misslyckande. Det går inte riktigt ta det här på allvar. Fastän det är ganska kul emellanåt.

DET BÖRJAR BRA. Här finns ett dystopiskt anslag som inledningsvis väcker intresse. Fyra husvagnar, tio människor, en hund och en katt förflyttas en natt från en vanlig camping till en främmande plats. Det enda som finns är milsvida gräsmattor­ med exakt lika högt gräs. All kommunikation med omvärlden är avskuren bortsett från radioutsändningar med Himmelstrands svensktoppslåtar. I detta horror vacui börjar så människorna begrunda sina livsöden och den utsatta positionen driver dem snart till den ena vansinneshandlingen efter den andra. Det här hade kanske kunnat fungera, folk har väl blivit galna för mindre, men när skottsalvor, syraregn, zombier och andra mörka väsen blir legio tänker man snart, too much, bara.

Per-Axel Svensson