Nyheter

Fallet Quick - Det skulle kunna hända igen

Thomas Quick dömdes i domstol för åtta mord. Pressen, psykvården och rättsväsendet verkade länge överens om att han var ett monstrum, en sexualsadistisk pedofil och kannibalistisk seriemördare. Knappt en människa. Några skeptiker fanns, men de avfärdades länge. Tills Thomas Quick, nu nykter, berättade för Hannes Råstam att han ljugit.
Nyheter • Publicerad 14 augusti 2012
Hannes Råstam. Foto: Cato Lein.
Hannes Råstam. Foto: Cato Lein.Foto: 
Foto: 

Första gången journalisten Hannes Råstam träffade Thomas Quick på Säter hade Råstam ingen egen uppfattning om huruvida ”seriemördaren” var skyldig eller inte till de mord han erkänt. Däremot hade han just avslutat ett reportage för SVT om falska erkännanden, alltså när människor tar på sig skulden för brott de är oskyldiga till. Slutorden i det reportaget skulle visa sig närmast profetiska: ”Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan hur många andra som har erkänt grova brott de inte begått.”

Egentligen hade Råstam tänkt sig en dokumentär om själva debatten kring Quicks skuld. Med debattörer som Leif GW Persson, Jan Guillou och Claes Borgström hade det kunnat bli ordentligt liv i luckan. Men i stället började Hannes Råstam nysta. Och när Hannes Råstam nystade, så nystade han verkligen. Metodiskt, ihärdigt, på gränsen till att bli tokig tänker jag när han berättar hur han ligger en hel natt på ett hotellrum och tittar på vallningsfilmer. Thomas Quick tog tillbaka sina erkännanden. Och Råstams reportagebok om eländet bevisar envetet, systematiskt, detalj för detalj, att Fallet Thomas Quick är en jättelik rättsskandal.

Förenklat, såhär: Thomas Quick dömdes i domstol för åtta mord. Pressen, psykvården och rättsväsendet verkade länge överens om att han var ett monstrum, en sexualsadistisk pedofil och kannibalistisk seriemördare. Knappt en människa. Några skeptiker fanns, men de avfärdades länge. Tills Thomas Quick, nu nykter, berättade för Hannes Råstam att han ljugit.

Det här är ett fruktansvärt bra reportage. Det är väl disponerat, strålande berättat och påminner om att journalistiken faktiskt kan vara den tredje stadsmakten - den som granskar överheten och inte utan vidare godtar maktens budskap. Ni vet, sådan journalistik som nästan ingen har råd med längre.

För jösses vad livsfarligt det blir när auktoriteter går samman i grupp och börjar respektera varandra i överkant. Vi matas med bilden av Fru Justitia som står där med sin våg och sin ögonbindel, när hennes företrädare i själva verket snubblat omkring i olika skogar och villervallat en övermedicinerad bensomissbrukare att minnas sådant som saknar verklig grund.

Utredningsarbetet har tagit helt bisarra svängar. Bland annat har man tömt en norsk insjö på vatten i jakt på rester av en kropp, och superenkla detaljer har förbisetts. Bland annat finns flera vittnen till att Thomas Quick i själva verket konfirmerades i Falun en helg då han påstod sig ha mördat en pojke i Växjö. I Råstams genomgång visar sig utredningsmaterialet krylla av sådana helt avgörande men bortkollrade hårdfakta.

När Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han heter igen, berättar om sina bevekelsegrunder för att delta i detta spektakel, förstår jag att hans historia också berättar något om oss andra. Han var aldrig något monstrum. Han ville vara en intressant patient. Han ville ha mänsklig kontakt. Bekräftelse, en identitet, lite uppmärksamhet, ett liv värt att fortsätta hänga kvar vid. Han mådde dåligt och hade begått brott, hamnade på Säter och famlade efter halmstrån, När han kraftigt medicinerad, för att inte säga drogad, började berätta, fick han tag på något. Att det inte var något positivt eller ens sant spelade mindre roll, då. Det var något. Och de som skulle skydda honom mot honom själv, spelade i stället med. Deras skäl till det kanske i själva verket påminner en smula om Sture Bergwalls. Ibland är att få höra till viktigare än allt annat.

I förlängningen är bristen på möjligheter till den här sortens journalistik lika skrämmande som själva rättsskandalen, för den innebär ett krasst, fasansfullt: det här skulle kunna hända igen.

Rebecka Åhlund

Läs också: sturebergwallsblogg.wordpress.com

Fallet Thomas Quick

Att skapa en seriemördare

Reportage

Hannes Råstam

Ordfront

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.