Jamaica Kincaid: Annie John

Barndomsskildringen Annie John av författaren Jamaica Kincaid, uppväxt på en liten ö i Karibien är ett vackert nytryck och en tät berättelse. Lika färgsprakande som bokomslagets grönslingrande blad mot knallgult försättsblad, lika färgrika och osentimentala skildringar bjuder författaren på genom ett avklarnat språk.

Boken om Annie John kom ut 1985 efter att Jamaica, född Elaine Potter Richardson, debuterat 1984. Det här är en självbiografisk uppväxtskildring som påminner lite grand om den nyzeeländske författaren Janet Frames barndomsskildringar. Men hos Jamaica Kincaid är det förhållandet mellan dotter och mor som står i centrum. Mats Kempe skriver i förordet att författaren lär ha sagt att hon aldrig skrivit om några andra än sig själv och sin mor. I Annie John finns en tydlig vändpunkt där det tätt knutna bandet mellan modern och flickan dramatiskt slits upp. Fram till den där dagen, när modern bestämmer att de inte längre kan bära samma klänningstyger, har Annie levt i illusionen om ett slags paradisisk duo. Vi känner uppbrotten från barndomen på olika sätt i litteraturen. I det här fallet genom ett starkt spänningsförhållande mellan å ena sidan Annies kompenserande flickkärlek till en skolkamrat, och skolflickornas sammangaddning i den förpubertala livsfasen, å andra sidan Annies rebelliskt motsägelsefulla kamp för att återvinna något omöjligt: förhållandet mellan henne och modern sådant det en gång var.

Tina Persson