Annons
Nyheter

Kristina Berggren och Merja Diaz: Pripyat - Tusen år av ensamhet

Det är den 26 april 1986. Klockan är 01:23:44. Reaktorolyckan i Tjernobyls kärnkraftverk är ett faktum.
Nyheter • Publicerad 21 februari 2012
Foto: Merja Diaz

Vindar för med sig radioaktiva partiklar över stora delar av Europa. Tre kilometer från kärnkraftverket ligger staden Pripyat med sina 50 000 invånare. 23 år senare åker en fotograf och en författare till det förgiftade området. En resa som blir grunden för en utställning och boken Pripyat – Tusen år av ensamhet. Med ett sprött språk och avskalade bilder berättar fotografen Merja Diaz och författaren Kristina Berggren om en spökstad som vittnar om människans skapar– och förödelsekraft. En samling dikter och foton som avspeglar sönderfallet av radioaktiva brännskador, evakuering och en stark känsla av tomhet. Poesin är enkel, men vibrerar av vemod och dukar upp ett bord av ögonblicksbilder från en katastrof som fortfarande är aktuell. Känslan av enslighet är ständigt närvarande. Miljöer utan människor. Ingen som ler. Ingen som är sen till jobbet. Inga barn som leker på skolgården. Bara tomma uppradade sängar, övergivna klassrum och saker som lämnats kvar; ett par barnskor, ett flertal dockor. Ändå växer grönskan upp genom betongen.

Tack vare texterna får bilderna mer kraft, för utan orden hade de varit för enkla. Men nu blir mixen av dikter och foton en utsökt kombination. De ger liv till varandra. Ibland kan jag tröttna på fotoböcker där övergivna platser porträtteras. Då är det alltid någon bild på en docka som ligger utslängd på ett golv, eller en övergiven barnvagn som lämnats kvar. Så är fallet även här, men i den här boken känns det befogat och i anknytning till de avskalade miljöerna är det precis rätt. Samtidigt som Pripyat är en fotobok med poesi så är den även starkt politisk. Oron och kritiken mot en industri av partikelfysik och radioaktivt avfall är ständigt närvarande. Författaren Ann Heberlein skriver i efterordet om kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan. Om hur den kan verka i det fördolda - osynlig och doftlös. Hon skriver om det omöjliga i osänkbara skepp och att det inte finns några osänkbara kärnkraftverk. Om man ser bortom de politiska inslagen och oron är Pripyat– Tusen år av ensamhet en fin bok om något tragiskt. Det är en bok som jag vill hålla nära hjärtat och krama om.

Pripyat - Tusen år av ensamhet

Kristina Berggren och Merja Diaz

Pequod press

Sofie Petersson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons