Om kärlek och matematik

Jag hörde en gång talas om en psykolog, som krockade med cykeln. Att hon glömt cykelhjälmen förändrade hennes liv. Hennes korttidsminne var förstört – hennes karriär var fullkomligt raserad. Jag har ofta fantiserat om hur hon kan ha levt vidare. Hon glömmer säkert även allt trist – hur är hennes humör, när hon vaknar? Blir det en emotionell tomhet, eller finns känslolägena kvar?

Samma sak hände matematikprofessorn i Yoko Ogawas lilla roman En gåtfull vänskap. Ogawa är bästsäljande författare i Japan och nu översatt till svenska. Romanens berättare är en ensamstående mamma som jobbar som hushållerska hos en doktor i matematik. Hans tid stannade 1975 – efter en bilolycka varar hans minne endast 80 minuter, sedan får han börja om. Varje dag får hon presentera sig på nytt. Formen på hushållerskans sons huvud påminner Doktorn om ett tecken och kallar honom därför ”Roten”. Alla siffror omkring bildar osynliga matematiska och sammanhang, som Doktorn ser och förklarar. Han verkar inte bry sig om något annat, inte förrän han lär känna Roten. Vänskapen är märklig – men kärleksfull. Ibland behöver vi inte ha en gemensam historia för att tycka om någon.

Det händer egentligen inte mycket – men å andra sidan: Vad är egentligen viktigt när allt kommer omkring?

Jag påminns om ett klart glas vatten när jag läser boken – det finns en självklarhet och renhet i både bilder och språk. Och sedan får det genomskinliga plötsligt färg. Det här är vackert. Det är en bok om kärlek och matematik – för båda är lika gåtfulla, som självklara och tidlösa i sin skönhet. Romanen, som först suggererar något annat med sitt lilla format, är en stor läsupp­levelse.

Margareta Flygt