Pia Juul: Radioteatern. Vi sänder: Koblenz

Förra året tilldelades Pia Juul Montanas litteraturpris för diktsamlingen Radioteatern. Vi sänder: Koblenz. Nu kommer den på svenska i Jörgen Linds översättning, men vad är det egentligen som sker på de framsprakande raderna?

”Radioteatern är en tidsmaskin. Vi kan vara allt och innehålla alla, var som helst och när som helst”, skriver Juul. Det är ingen underdrift. Här brummar ett kylskåp, en Beethovenbyst klappas, krigsbilder flimrar förbi, det hyssjas och älskas. Eliza C har utnämnt sig till huvudperson, i olika åldrar. Hauptmann Brüll ropar att han i alla fall gav kompositören Messiaen bröd och manuskriptpapper i fånglägret Stalag VIII-A. Staden Koblenz glappar om sin existens, allt medan bröderna Grimms färjkarl gör entré och poeterna Ludvig Bødtcher och Peter Jyde diktar ordning, död och rening.

Det är ett minst sagt bullrigt ljudspel som tar form. Vidöppet och i kors låter Juul den brokiga röstkören processa nuet och tidens ärr. Det är en prövning som spretar och bitvis irriterar, men som också roar och engagerar.

Radioteatern är inget lättsmält projekt, men det finns en skarp och fängslande ton och en kolliderande spänning inkorporerad i varje framstött formulering. Infogat finns också en rad förrädiska scenanvisningar, strofer som enträget målar omöjliga ljud av blod och känsla. De lyfter boken till en spännande nivå, samtidigt som ensemblen kittlande försöker hålla balansen mellan drömmar och historia.

Jonna Fries