Annons
Nyheter

Reportagebok skriven med hjärtat

Nyheter • Publicerad 15 mars 2006
I två år levde Pernilla Ahlsén i Jerusalem, det lade grunden till hennes debutbok. Foto: Privat
I två år levde Pernilla Ahlsén i Jerusalem, det lade grunden till hennes debutbok. Foto: PrivatFoto: 

En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva. I Sverige är det en hypotetisk mening utan direkt knutpunkt till verkligheten. I Palestina är den reell. I Palestina går bulldozrar genom husväggar. Det finns så många berättelser om konflikten i Palestina och Israel. Det är svårt att hålla reda på alla vändningar. Kanske lyssnar man fragmentariskt på TT:s nyhetsuppläsare medan man kokar morgonteet och borstar håret. Kanske stänger man av radion mitt i en nyhetsuppläsning, kanske glömmer man bort det som just sades. Kanske stängde man av en röst som sa någonting om någon fredsuppgörelse eller något fredsuppbrott. Kanske något om hus som rivits. Kanske glömmer man, kanske orkar man inte dra slutledningar. Kanske orkar man inte tänka tanken att bakom varje krossat hus finns en krossad familj. Kanske döda barn. Blodiga skrynkliga 80-åringar.

Pernilla Ahlsén är en av de i den mängden journalister som bestämt sig för att väcka omvärldens slummer. Få oss att fortsätta lyssna, fortsätta tänka, dra slutledningar och återfå empatin i nyhetssorlet.

Annons

En av de stora behållningarna av att läsa Ahlséns debut är det engagemang boken är skriven med. En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva är en reportagebok skriven med hjärtat. Ahlsén har levt med kriget dag och natt under två år då hon bodde i Jerusalem, i Palestina och Israel. Detta liv har hon tagit med sig in i boken som bär drag av en dagbok, om än en kontrollerad och pedagogisk sådan. Ahlséns känslor, reaktioner och kommentarer finns ständigt närvarande. Hon gör inga försök att dölja att det är genom hennes ögon texterna kommer ur och hon kämpar tappert för att ge rättvisa bilder av Palestinier och Israeler. Skriver om sårade, sorgsna, arga och stolta människor från båda sidorna men kamouflerar inte egna frustrerade känslor gentemot den overkligt grymma terrorn mot Palestinier.

Ahlséns Israel/Palestinavistelse verkar ha bestått i ett oavbrutet sökande. Inte efter givna svar utan efter människor, efter människors verkligheter. De två åren verkar ha bestått av oavbrutna dialoger med människor. Boken är mycket omsorgsfullt och grundligt skriven. Jag är imponerad av hur väl Ahlsén lyckas skildra så många möten med människor och den mänskligt komplexa bild som kommer fram. Hon ruskar om mig med de kärleksfulla porträtten som boken är flätad av. Hon väcker min längtan efter fred mellan Israel och Palestina, efter att få stopp på Israeliskt förtryck, på palestinska självmördare. Och efter att få stopp på mäns förtryck av kvinnor. Hon får mig att se att så många är så insnärjda i våldets spiral och att fredan därför är långt borta men att det finns människor inte slutar hoppas och kämpa ändå.

I förordet står det att det är en bok om kvinnornas situation i Palestina och Israel. Att det är en bok med "kvinnoperspektiv" tänker man inte så mycket på medan man läser. Det är kvinnoöden som skildras men under läsningen tänker man mest på det mänskliga perspektivet. Det mänskliga rättighetsperspektivet. Man tänker att om man ska bevaka en konflikt borde det vara obligatoriskt att nå bortom männens offentliga krig för att möta kvinnornas liv. När krigskriser accelererar accelererar också kvinnoförtrycket. Det är skrämmande och det är verklighet. Läs om det och om alla modiga kvinnor i Ahlséns bok.

Marit Östberg
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons