Annons
Nyheter

Sam Ghazi: Sången ur det kinesiska rummet

Ghazis oavlåtligt fascinerande roman är skriven på en exakt och objektiv prosa, där avancerade vetenskapliga och rymdteknologiska redogörelser aldrig förfaller till science fiction-litteraturens ofta tröttsamma jargong. Cepheus som en poetisk avkomma till datorn Mima i Aniara.
Nyheter • Publicerad 25 februari 2014
Foto: 

Sinnrik koncentrations­lyriker sadlar om och skriver expansiv science fiction.­ Associationerna­ till Harry Martinson in­finner sig osökt. Vägen från klockrike till rymd­epos, från Passad till Aniara,­ är ju för svenska förhållanden i det närmaste unik i all sin kombinerat profetiska och lyriska ton.

Men så dyker Sam Ghazi upp, läkarutbildad Stockholmsson med svensk-syriska rötter, som härom året debuterade med diktsamlingen Sömn är tyngre­ än vatten. På en gång kliniskt och känsloladdat­ om relationen mellan en­ son och en döende far. Medicinsk metaforik med stor spridningskraft. Den visionära tonansatsen­ tydlig redan här. I den nu utkomna romandebuten, Sången ur det kinesiska rummet, är det utopiska anslaget ytter­ligare stegrat.

Annons

Ett citat ur romanen sammanfattar huvud­motivet: ”Att skapa evolutionär intelligens. En maskin som själv hittar­ lösningen på hur den ska fungera.”

Detta är roboten­ Cepheus egna ord, en artificiell intelligens ursprungligen programmerad att på ett tidigt stadium diagnosticera komplicerade cancerfall på ett sjukhus i ett fram­tida Stockholm.

Större delen av romanen utgörs av Cepheus tankar om och beskrivningar av sin egen tillblivelse, hans relation till dem som konstruerat honom och hans alltmer självständiga impulser och beslut. ”En dag blev skapelsens krona­ själv skapare”, filosoferar han för sig själv i fria lyriska flöden, först med avseende på människan, men snart på sig själv: ”Ögats mjuka lins fick sin motsvarighet i glas. Irisen blev en bländare, pupillen en slutar­öppning. Camera­ obscura. Till slut kunde en skur av fotoner mot en vit duk avbilda världen och samtidigt sätta den i brand.” Och liksom andra maskinmänniskor och Homunculus i världs­litteraturen alltsedan Frankensteins dagar, handlar det också här om ett slags kultivering av det konstgjorda livet. Cepheus lär sig, helt på egen hand, att uppfatta livet och världen med hjälp av det poetiska ögat. Han läser, skannar in och citerar haikudikter av bland andra Tranströmer. En läglig hyllning från en poet till en annan.

Ghazis oavlåtligt fascinerande roman är skriven på en exakt och objektiv prosa, där avancerade vetenskapliga och rymdteknologiska redogörelser aldrig förfaller till science fiction-litteraturens ofta tröttsamma jargong, utan gestaltas med den klara tankens friska luft över sidorna. Det vilar hur som helst en skönhet i Ghazis­ avklarnade språk, som normalt inte förknippas med genren. Cepheus som en poetisk avkomma till datorn Mima i Aniara.

Den allt mänskligare robotens historia, och i synnerhet det känslomässigt och intuitivt präglade samarbetet med forskaren Simona, ramas in av ett inledande och avslutande kapitel om en mystisk satellit som inte svarar på kommando och som svävar i väg i rymden, bortom all kontroll. På så sätt är Ghazis­ verk, liksom Martinsons kosmiska epos, ett slags ”revy om människan i tid och rum”; en upp­daterad vision om en fysiskt och mentalt utvidgad tillvaro. Inte som dystopi, utan som möjlighet. Som en alternativ skapelse­berättelse. Vilket gör den här framsynta­ romanen till en förtätad, lyrisk och spännande berättelse om livets och språkets kraftfält mot fonden av universums svarta rymder.

MARTIN LAGERHOLM

Sången ur det kinesiska rummet

Författare: Sam Ghazi

Förlag: Norstedts

Läs också: Arthur C. Clarkes och Stanley Kubricks bok­manus till filmen 2001.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons