Annons
Nyheter

Ung trevande kärlek på ett småtrevligt sätt

Nyheter • Publicerad 21 mars 2006
Tony Elgenstierna. Foto: Mika TenhovaaraFoto: 

Det är ett helvete att vara fjorton. Kroppen växer och förändras, man känner inte igen sig själv längre. Detsamma gäller omgivningen; rollerna är nya och svåra att passa in i. Framför allt är det motsatta könet där. Lockande, krävande och fullständigt obegripligt. Man vill närma sig, men vet inte hur man ska göra, det kan inte bli annat än fel.

Om detta handlar Tony Elgenstiernas debutroman Kvinnor i nöd. I handlingens centrum står Kirk Larsson, en fjortonåring i det tidiga 1980-talets Eskilstuna. Eftersom han och kompisen Niklas är ganska bortkomna och, tycker man sig ana, rätt töntiga, bestämmer de sig för att annonsera efter kvinnliga brevkompisar i Starlet. I annonsen berättar de att de "gillar mysiga hemmakvällar och är bra på att rädda kvinnor i nöd". Det ger hela 500 svar från tjejer över hela landet. Kirk fattar genast tycke för en av dem: Mikaela. Hennes brev avviker från mängden - hon är verkligen en kvinna i nöd.

Annons

En lång och ganska förvirrad brevväxling följer. Kirk berättar om sin skyddade småstadstillvaro, dominerad av modern och hennes systrar. Successivt anar man att Mikaela lever ett mycket besvärligare liv; hon byter ständigt fosterhem, tillbringar långa perioder på barnpsyk och blir ständigt utnyttjad av äldre killar. Kanske har hon även varit utsatt för incest. Trots problemen uppstår någon form av kärlek mellan Kirk och Mikaela, men de är för unga och vilsna för att det verkligen ska bli något allvarligt av det.

Kvinnor i nöd är en opretentiös men också rätt endimensionell berättelse om ung och trevande kärlek. Man förstår tämligen omgående ungefär vilken sorts historia Elgenstierna vill berätta; det är småtrevligt och ganska okomplicerat. Någon undertext eller psykologiska djupdykningar behöver vi inte dras med, det här är en historia som inte bemödar sig med att dölja något. Allt är vad det först synes vara.

Egentligen är Kvinnor i nöd mer en ungdomsroman, bara snäppet allvarligare än Berts betraktelser. Vi som har passerat 30 får nöja oss med att le igenkännande åt det tonåriga fumlandet. Det är stundtals underhållande, men knappast någon stor romankonst.

Petter Bengtsson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons