Viggo Cavling: Rörmokaren

Svenska deckare blivit ett nationellt kännetecken, liksom popmusik och IKEA. Men bara för att en genre hjälper författaren med strukturen, är det inte lätt att göra något vettigt av det. Väldigt få lyckas – även om många får chansen att se sitt kända namn på omslaget.

Viggo Cavling, chefredaktör för Resumé, kan vår tid, sublima och övertydliga statusmarkörer, vet vad och vem som gäller. Han har i Rörmokaren förpackat allt i en historia om den fiktive socialdemokratiske justitieministern Henrik Axelssons snedsteg med en journalist och dess fatala följder. Det är alltid spännande att kika in bakom maktens gardiner, se hur mänskligt – eller rättare sagt omänskligt – det går till. Det är lättläst och lättsmält, en deckare för hängmattan, lika lagom som mellanmjölk. För vad vill Cavling, mer än att underhålla oss en stund? Visa på den korrumperade makten och hur nätverken bakom de demokratiska strukturerna bildas? Göra anspelningar på verkliga ministrars snedsteg? Det är en manlig värld, kvinnorna är söta attiraljer. Det ger en sorglig bild av ett mansdominerat Sverige. Det är maktelit och fotbollssupportrar – män som styr, män som slåss med osjyssta grepp och naturligtvis en god manlig journalist. Allt uppbyggt enligt regelboken, slickt som luggarna på Stureplan. Jag förväntade mig mer. Det är inte tillräckligt vasst för att uppröra men å andra sidan, vem vill bli det en solig sommardag i hängmattan?

Margareta Flygt