En osannolik Rahmberättelse

Precis som i dagens Hockeyfredag fortsätter jag här med mitt kvalseriemantra: Allt kan hända.

Ytterligare ett bevis på vilken underbart märklig (hockey)värld vi lever fick jag i går efter Lakers–Tuna-matchen när jag gjorde spelarintervjuer.

Innan jag fortsätter vill jag genom att citera ett tidigare inlägg fräscha upp förkunskaperna:

Rahm kvar i Växjö som LCD-putsare.

Så skrev jag under inlägget Senaste KS-nytt inför tisdag , som handlade om Leksandsmatchen.

Nu till den märkliga storyn:

Jag kallar upp Rahm och Alsenfelt till pressläktaren för intervjuer. Den som kommer först är Rahm. Han går fram till mig och säger:

– Var det du som bloggade om LCD-putsningen?

– Ja, svarar jag.

– Var det någon som såg mig inne på El-Giganten då eller? fortsätter Rahm.

– Vadå? Vad snackar du om?

– Ja, LCD-putsningen som du skrev om.

– Ja, vadå? Vad är det med den? Jag kallade dig skämtsamt LCD-putsare mest för att jag visste att du skulle tvingas stanna kvar i Växjö och se matchen på tv. Du menar väl inte att det låg någon sanning i det?

– Jo.

– Driver du med mig?

– Nej, jag var inne på El-Giganten och köpte rengöringsmedel till min tv bara för några dagar sedan. Jag tyckte att jag var ganska ensam i affären, men jag trodde att någon ändå hade fått syn på mig och sedan mejlat dig om att jag handlat grejer till min tv.

Här börjar jag skratta. Högt.

Sedan börjar Rahm skratta. Högt.

Han hade alltså köpt rengöringsmedel till sin LCD samtidigt som jag skämtsamt kallar honom LCD-putsare. Hur sjukt är det? Vilken är sannolikheten för att något sådant över huvud taget kan hända?

Därför: ge inte upp. Allt kan fortfarande hända och det är lika många poäng kvar att spela som det antal bollar man minst måste vinna för att ro hem ett gammaldags pingisset.