GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Dags för ett nytt bondeuppror i Småland

De småländska böndernas uppror under Nils Dackes ledning på 1500-talet gällde tyngande skatter och ett kväsande fogdevälde, utmätta och styrt av huvudstadens myndigheter. I dag är dock böndernas skattebörda långt lättare och regleringen av de areella näringarna i sameuropeisk anda präglad av förståelse.
En staty av Nils Dacke i Virserum.
En staty av Nils Dacke i Virserum.
Foto: Jimmy Larsson
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Huvudstadens media, främst Dagens Nyheter och SVT, har under flera år bedrivit en häxjakt på skogens förvaltare. Undersökande reportrar och kulturjournalister har lystet och med dårars envishet sökt exempel på missbruk av våra skogar. Utan urskillning har kritiken drabbat alla skogsägare, från statens eget Sveaskog och börsens skogsgiganter till landets självverksamma bönder. Det gör kritiken både trubbig och djupt orättfärdig.

Det är knappast förvånande att de stora skogsbolagen både uppvärderar sitt skogsinnehav och maximerar sin vinst. Marknaden i börsens dräkt är ju deras hemmaarena. Annorlunda är det med Sveaskog som både skall skapa naturvärden och fungera som en vinstmaskin. Denna schizofrena ambition har skapat frossa i organisationen. Knappast förvånande eftersom det åtagandet kräver förmåga att trolla med knäna. Samtidigt med att naturen visas större hänsyn skall avkastningskravet på 4,5 procent på det operativa kapitalet behållas. Eftersom Sveaskog 2021 med ett pennstreck höjt värdet på sina skogar från 34 till 82 miljarder måste dessa alltså mer än fördubbla sin produktivitet från ett år till nästa. Detta är naturligtvis en omöjlig uppgift.

Storstadsmedias oförmåga att se familjeskogsbrukets bidrag till såväl landsbygdens ekonomiska överlevnad som värnande av dess naturvärden är förståelig men också oroande. Reportage som hyllar ett urbant klientels njutningsfyllda ”skogsbad” tränger undan berättelser om den vardagliga omvårdnad som enskilda skogsägare ägnar sin egendom. Tvärtom ses platsbundna, i skogsbruk, aktiva människor som störande inslag i naturen.

Genom den ekonomiska föreningen Södra har Smålands bönder också i modern tid mobiliserat av egen kraft. Södra är en väletablerad regional sammanslutning av självägande bönder som formellt sett har sista ordet vad gäller kooperativets mål och verksamhet. Som alla stora organisationer i samhället har Södra dock drabbats av en professionalisering. Dess management kan men behöver inte ha skoglig erfarenhet, än mindre vara personligt engagerad i skogsbruk.

Det är uppenbart att landsbygdens folk, främst då de självägande bönderna, måste anlägga en moteld till det ointresse, om inte rentav förtal, som centraliserade media ägnar sig åt. Smålands bönder har förvisso inte samma starka etniska identitet som de nu så uppmärksammade samerna men känner ändå ett stort ansvar för den mark som de lever av och för. Historien kräver därför att sådan proteströrelse initieras av smålänningar, med eller utan Södra som en allierad.

Bengt Johannisson, småländsk skogsbrukare och professor i ekonomi vid Linnéuniversitetet

"Storstadsmedias oförmåga att se familjeskogsbrukets bidrag till såväl landsbygdens ekonomiska överlevnad som värnande av dess naturvärden är förståelig men också oroande."

Läs mer