Det finns inga genvägar i vården
Hur ska äldre multisjuka få god vård? Coronapandemin har för allmänheten uppenbarat att bristerna är stora. Kommunalt anställd personals arbetsvillkor är dåliga och behovet av medicinsk kompetens stort. Skulle sådan ha funnits hade pandemins verkningar sannolikt blivit betydligt mindre. Värst har det varit i Stockholm med sin privatiserade äldreomsorg.
Nu rannsakar politiska partier sin politik men än så länge fortsätter neddragningar och besparingar i äldreomsorgen, väl dokumenterat i Smålandsposten för länets kommuner. I stället för behövliga resurstillskott, förbättrade arbetsvillkor för personalen och ett bättre medicinskt innehåll tror politiker att en organisationsförändring löser problemen. Nu höjs röster för att läkartillsynen på äldreboenden och i hemsjukvården ska övergå i kommunal regi, senast diskuterat på ledarsidan den 3 september av Jacob Sidenvall. Är det en pappersprodukt, som visar att politikerna gör något, eller ett klokt förslag?
Kommunerna har fått orättvis kritik vad gäller den medicinska kompetensen. Det är regionerna som är ansvariga för läkarinsatserna och regionerna, inklusive Kronoberg, har i årtionden varit oförmögna att bygga ut primärvården och se till att det finns tillräckligt med specialistutbildade allmänläkare. För det är de som sköter hemsjukvården och äldreboendena. Kommunerna har stått med mössan i hand och accepterat en alldeles för liten timinsats i äldrevården av läkare. Att kommunerna inte ställt stenhårda krav har bidragit till regionernas låt gå-inställning, deras uppbyggnad av en överdimensionerad byråkrati i stället för praktisk vård och i Kronoberg planering av ett nytt sjukhus, som inte kommer kunna finansieras post corona.
Där man ökat läkartätheten vid vårdcentraler och i äldreboenden, till exempel Hemsjukhuset i Ryd 2019 och i Borgholm, har man visat att kvaliteten i den medicinska vården av multisjuka ökar, nästan all avancerad vård kan ske nära patienten, att akuta läkarinsatser i hemsjukvården kan göras, att alla som vill dö hemma får insatser till slutet och att belastningen på sjukhusen och jourcentraler minskar.
Det är sådan verksamhet med en läkartäthet på 1 läkare/1000 invånare som omedelbart bör spridas till alla kommuner. Region Kronoberg behöver samla all kraft för detta i stället för att bygga ett obehövligt sjukhus, ett politikermonument. Jag har inget till övers för regionpolitikers fåfänga men skulle kommunalt huvudmannaskap för läkartillsynen i äldrevården lösa problemen?
På flertalet orter skulle kommunalt anställda läkare bli ensamma och ha svårt att upprätthålla sin kompetens. Så var det på 1970-talet när många kommuner hade egna läkare. Risken är uppenbar att också marginaliserade läkare, problemläkare och icke specialiserade läkare skulle bli de som söker tjänsterna om de alls går att besätta. Geriatriken med äldreläkare är en mycket liten specialitet och kan omöjligt sköta tusentals äldreboenden och hemsjukvård. Deras specialkunskap behövs för handledning, metodutveckling och konsultfunktion på sjukhus och i primärvården.
Lika lite som Ädelreformen, då kommunerna tog över ansvaret från landstingen, löste det medicinska innehållet i äldrevården, skulle en pappersreform med kommunala läkare lösa situationen. Verkligheten kan inte trollas bort med organisationsförändringar. Det är det professionella innehållet i vården som behöver utvecklas!
Allmänläkarna på befintliga vårdcentraler har ett kollegialt stöd, organiserad utbildning, samverkar med sjukhusens kollegor och känner ofta de som behöver äldrevård sedan tidigare, tillika deras familjer. En reform med kommunala isolerade läkare utan kollegialt stöd skulle riskera ett totalt haveri av äldrevården. Satsa på det som man vet fungerar, ge vårdcentralerna de resurser och den läkartäthet som utlovats i 40 år. Det finns inga genvägar.
Bengt Järhult, distriktsläkare, Ryd
