Digitalisering handlar om demokrati mer än teknik
Torsdag morgon, snön vräker ner utanför mitt fönster. Jag sitter vid frukostbordet och märker att det är dags att fylla på medicinförrådet. Jag vill inte ge mig ut i snöslasket i onödan, så för säkerhets skull tar jag min iPhone och går in på 1177, och konstaterar att en av mina mediciner inte finns i lager. Inte bara på mitt närmaste apotek, utan i hela Växjö. Nu väljer jag istället att gå in på ett nätapotek, och kan direkt se att allt jag behöver finns i lager.
Allt går smidigt och enkelt, jag gör min beställning och kommer troligen aldrig mer att sätta min fot på ett fysiskt apotek. Inga varor att leverera, inga kunder.
Jag gissar att apoteken kan bli ännu en krisbransch som tvingas lägga ner sina butiker. Det var troligen inte många som kunde förutspå detta när apoteksverksamheten avreglerades. Det var ju så bra med en konkurrensutsatt marknad, som skulle ge lägre priser och bättre service till konsumenterna. Men man hade nog inte räknat med att konkurrensen skulle komma från internet. Och rent hypotetiskt, vad händer när det sista apoteket slår igen, eller om Amazon.com ger sig in på läkemedelsmarknaden?
Denna lilla vardagshändelse väcker många frågor, och är det över huvud taget möjligt att överblicka digitaliseringens konsekvenser för medborgarna på lite längre sikt?
Jag tillhör den lyckligt lottade skara av pensionärer som har lärt sig att använda digitala tjänster. Men så ser det inte ut för alla. Enligt Internetstiftelsens rapport, Svenskarna och internet 2018, finns det idag 1,1 miljoner svenskar, i huvudsak äldre, som sällan eller aldrig använder internet.
Sedan snart tio år tillbaka möter jag dem nästan dagligen i SeniorNets verksamhet, de äldre, icke digitalt delaktiga. När digitaliseringen kommer på tal får jag ofta frågan: När ska detta sluta? Mitt svar är, troligen aldrig.
Digitalisering omfattar idag alla samhällssektorer, och innebär inte bara införandet av ny teknik, utan en fortlöpande omvandling av hela samhället. Inte minst den senaste tidens nyhetsrapportering och debatt kring artificiell intelligens, väcker oro hos många. AI kommer att ställa nya kunskapskrav på användarna.
Från att tidigare ha betraktats som en fråga om tillgång till digital teknik, ligger fokus idag på att äldres digitala kompetens måste ses som ett nödvändigt inslag för tillgänglighet, delaktighet och inkludering på jämlika villkor i digitaliseringen av samhället.
Ur ett medborgarperspektiv handlar digital delaktighet idag snarare om demokrati än teknik. Så frågorna jag ställer mig är:
• Vems ansvar är det att ge medborgarna tillräcklig digital kompetens för att behärska den digitala teknik som krävs i den digitala vardagen?
• Vilka krafter styr och tar ansvar för en demokratisk digitalisering? Är det våra folkvalda i politiken, myndigheterna, den enskilde, civilsamhället eller kommersiella krafter, genom de globala IT-jättarna och IT-företagen?
• Är digitaliseringens teknikutveckling för snabb för att demokratiska processer över huvud taget ska vara möjliga?
Thomas Thörn, SeniorNet Växjö
