Annons

Frågor och slutledningsförmåga bör hänga ihop

Ibland är svar oviktiga. Det är själva frågorna man vill åt. Ulf Nilssons insändare den 14 december, där han ställer retoriska frågor om situationen i Israel/Palestina, är typexempel på detta. Det är en bra insändare därför att den målar upp en dualistisk verklighet där förövare och offer väntas vara tydlig för läsaren utifrån Nilssons frågor.
Replik • Publicerad 20 december 2021
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: SAURABH DAS

Jag läser den med intresse. Och så plötsligt haltar resonemanget och det blir ologiskt för läsaren.

Nilsson har sina sju frågor där han vill göra klart för läsaren hur det står till i Israel och Palestina. Men sen i sista stycket blir det problematiskt. Insändarskribenten tillstår nämligen att 70 procent av FN:s medlemsländer har erkänt Palestina som stat. I och med denna mening har denna stat också skyldigheter, inte bara rättigheter. Det svenska erkännandet av Palestina innehöll erkännande av en regering som verkställande makt, en befolkning och ett territorium.

Annons

Summa summarum: Har man som utomstående erkänt en stat så har man också explicit och implicit erkänt en separation och avgränsning av ett territorium, en befolkning och en verkställande makt.

I majoritetens värld kan man inte äta kakan och ha den kvar. Stater ska behandlas som ansvarstagande, rationella aktörer. Detta inbegriper staten Palestina också.

Martin Blecher, generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige–Israel

Annons
Annons
Annons
Annons