Landsvägarna är inte bara till för lastbilar
Bergs sockenråd arbetar i en aktiv bygd och föräldrakooperativ förskola, utbyggt bredband och ett rikt föreningsliv som bland annat arrangerar Bergveckan. Men det finns frågor där vi behöver hjälp av myndigheter och politiska makthavare för att nå förändring. En sådan fråga är trafiksäkerheten utmed våra landsvägar.
I februari ordnade vi en "Trafikdag" med berörda myndigheter där vi fokuserade på oskyddade trafikanter på landsbygden. Under arbetets gång har två saker tydligt kommit fram: För det första att planering för att öka säkerheten för oskyddade trafikanter på landsbygden lyser med sin frånvaro. För det andra såg vi att det finns forskning på området vid Luleå tekniska universitet, Lunds tekniska högskola och VTI. Trafikverket har beställt sådan forskning men inte tagit tillvara resultaten.
Det finns alltså kunskap men den kommer inte till uttryck i konkreta åtgärder. Ansvaret för vägnätet är också splittrat – kommunen bär ansvaret i tätorter, men hos oss på landsbygden är det Trafikverket. Det märks i den kommunala planeringen där landsbygdens frågor i stort sett inte berörs. Och i Trafikverkets planer ska våra lokala behov göra sig hörda i konkurrens med motorvägsutbyggnader och Fagrabäcksrondeller.
Genom Bergs socken går riksväg 30 och flera tungt trafikerade länsvägar. Dessa vägar är inte bara genomfartsvägar utan också lokalgator för oss som bor här. Det finns inget alternativt vägnät för oss. Ska man ta sig någonstans – om så bara till grannen – måste man samsas med all annan trafik. Fotgängare, cyklister och mopedister är i sammanhanget en mycket utsatt grupp.
Genomfartstrafik och lokal befolkning ska väl båda beaktas i planering och byggande. Vi anser att det behövs planering som ser till att vi delar på vägbanans utrymme. Det finns bra exempel på detta runt om i landet, men i vår bygd är vägen utformad på bilarnas villkor.
Vi ser också att våra busshållplatser inte håller måttet ur trafiksäkerhetssynpunkt. I Slätthult står en busskur direkt vid vägbanan vilket tvingar ut resenärerna på vägen för att signalera till bussen. Här finns bygdens ridskola. Men vem vågar låta en ungdom korsa 2+1-vägen i mörkret för att stå och vänta vid denna hållplats? Vi ser också med oro hur skolbusshållplatser placeras så att barnen måste stå i körbanan och vänta på bussen.
Utmed riksväg 30 har man på senare år byggt vägräcken, ibland på båda sidor vägbanan. Paradoxalt nog minskar denna åtgärd säkerheten för oskyddade trafikanter. Man har inte längre möjligheten att rädda sig ner i diket, vilket normalt är den oskyddade trafikantens livlina. Vems säkerhet går först? Bilistens eller fotgängaren som ska till bussen?
Så här ser det ut på många håll i länet och det är djupt otillfredsställande.
Vi anser:
• Att det utmed alla större vägar ska finnas en plats för fotgängare och cyklister, antingen gång- och cykelväg eller markerat utrymme i vägbanan.
• Att man vid varje åtgärd vid och omkring vårt vägnät beaktar de oskyddade trafikanterna.
• Att det måste finnas en genomtänkt strategi för trafiken på landsbygden som anpassas till både genomfartstrafikens och lokalbefolkningens behov.
Ska man nå de stolta målen om en levande landsbygd måste service och kommunikationer fungera. Men vem tar det övergripande ansvaret? Vi upplever att myndigheter skyller på varandra på ett sätt som inte är acceptabelt.
Bilen är nu ett måste för att livet ska fungera på landet. Kan vi planera så att kollektivtrafik ger reella möjligheter att komma till och från skola och arbete? Kan vi planera så att gamla kan bo kvar på landet? Kan vi planera så att företag kan drivas med framgång? Kan vi planera för att oskyddade trafikanter på landet ska känna sig trygga?
Det duger inte med vackra ord. Det krävs en långsiktig målmedveten planering för att nå förändring. Vi är beredda att satsa vår kraft och vårt engagemang. Vad vill infrastrukturministern och våra lokala politiker konkret göra för en levande landsbygd och en trygg trafikmiljö?
Bergs sockenråd genom Lars-Erik Persson (ordf) och Gunnar Petersson
