När kristna kärnvärden hotas kan kyrkan inte tiga
Min debattartikel ”SD:s politik följer inte kristen idétradition” i Expressen för en tid sedan har väckt debatt. Ledamöter i Borgerligt alternativ i Växjö pastorat kritiserar i Smålandsposten artikelns innehåll. De menar till att börja med att kyrkan inte ska ha synpunkter på det som hör till den profana världen.
Det är ett synsätt som betraktar tro och kyrka som något privat, en fritidsaktivitet som inte har med världen att göra. Jag menar att det är fel. Tillvaron kan inte klyvas i andligt och profant. Tro och liv, ord och handling hör ihop. Det vi predikar i gudstjänsten handlar om livet i hela dess bredd.
Därför är det naturligt att en kyrklig företrädare gör sin röst hörd i frågor som rör samhällslivet. Kyrkans röst i det offentliga samtalet är viktig. I alla tider har kyrkan stått upp för den svage och utsatte, för en mänskligare värld. Solidaritet och medmänsklighet är en del av kyrkans DNA, och ett ansvar som inte stannar vid landsgränsen. Inte minst i en orolig tid behövs samhörighet över gränser.
Vidare menar Borgerligt alternativs företrädare att jag skulle ägna mig åt ”vänsterdriven opinionsverksamhet”. Det påståendet är lika uppseendeväckande som felaktigt. Skulle det vara vänster med omsorgen om den svage? Jag har i hela mitt liv varit politiskt obunden. Det är därför inte utifrån en partipolitisk agenda jag agerar när jag deltar i debatten, utan utifrån kristna kärnvärden.
Artikelförfattarna antyder sedan att jag skulle ha ”uppmuntrat byggandet av moskéer i Sverige”. Även här behövs en korrigering. Jag har försvarat muslimers rätt att utöva sin religion. Den religionsfrihet som under lång tid har tjänat oss kristna väl gäller fler. Den gyllene regeln får konkreta konsekvenser. Inte tänker väl Borgerligt alternativ i Växjö pastorat på annat sätt?
Slutligen hävdar skribenterna att politiska uttalanden från kyrkans sida skulle leda till sjunkande medlemstal. Här saknas de empiriska beläggen helt. Visst händer det att medlemmar som inte håller med begär utträde, men det omvända gäller också. Därtill visar forskning att skälen till utträde främst är av annat slag. Men viktigast av allt: rädslan för att tappa medlemmar får aldrig hindra oss från att ta vårt kristna uppdrag på allvar. En kyrka som inte öppet vågar predika sitt budskap skulle tystna och tappa all relevans.
Det är viktigt att nämna att jag inte har kritiserat Tidöavtalet i dess helhet. Självklart finns där även bra förslag. Men det är mycket tydligt att solidariteten i avtalet stannar vid landets gränser – och det går helt enkelt inte ihop med kristen tro.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift
