Produkten som försvann
Men tänk dig att ett företag får bidrag för en produkt dom hade, men som inte utvecklats och förvaltats på årtionden. Ingen ifrågasätter, och bidragen fortsätter bara strömma in. Det måste vara en dröm att driva ett sådant företag, utan krav på leverans eller kundnöjdhet.
Finns det verkligen den sortens företag? Jo då, Svenska Kyrkan är ett lysande exempel på att det går. Men Kyrkan är väl inget företag, tänker du? Jo, läser man deras verksamhetsberättelse så kunde den tillhöra vilket aktiebolag som helst närapå. Sida upp och sida ner med förvaltning av anläggningstillgångar och hantering av det egna kapitalet. Vi tror att Jesus hade röjt rätt rejält på årsmötet om han funnits där idag, såsom han rensade templet på kapitalmånglarna. (Markus 11:15-19)
Men produkten då? Svenska Kyrkan får varje år bidrag (kyrkoskatt med mera) för att sköta vår själavård. Själavård är ju trots allt kyrkans främsta produkt. Kyrkan nationellt hade de facto 1 528 miljoner i intäkter 2021, ett eget kapital som vid utgången av 2021 uppgår till 11 545 miljoner kronor, varav 4 372 miljoner kronor avser orealiserade vinster inom finansförvaltningen. Där borde det finnas möjlighet till en hel del produktutveckling.
Ändå har dom lyckats slarva bort sin produkt; vår själavård, eller som det nämns i bibeln: Tro, hopp, kärlek: de består! (1 Kor 13:13). Idag om någonsin behövs själavården, speciellt bland ungdomar. BUP (barn och ungdomspsykiatri) och PIVA (psykintensiven) räcker inte till för att hantera de som behöver hjälp. Vad hände med att leva som man lär? Det räcker väl att läsa Matteusevangeliet 15:29-39 Jesus botar sjuka - Jesus mättar fyra tusen män.
När hade Kyrkan soppkök ute bland folket? Organisationen Vid din sida gör det. När sökte man upp dom som mår dåligt? Psykiatrin hinner inte med. När gick Kyrkan in och startade upp ungdomsgården som kommunen stängde?
När ska man på allvar börja ta hand om den själavård som man faktiskt ska bedriva? Kyrkan konstaterar att medlemsantalet faller år för år. Inte konstigt när man inte har någon produkt att erbjuda. Den som mår dåligt går inte på en gudstjänst. Den som är hungrig går inte till pastorsexpeditionen. Den 15-åriga tjej som har ångest ringer inte till prästen.
Hur kan man fullständigt tappa bort sitt uppdrag och tro att gamla metoder fortfarande fungerar? Att finnas på sociala medier hjälper inte, för den man söker måste vilja följa för att se. I sammanhanget blir det näst intill komiskt att kyrkan däremot gärna diskuterar politik, eller byggnationen av en solcellspark. Är det dagens själavård? Det är dags för kyrkan att plocka upp bibeln, och faktiskt läsa vad som står i den. Ska man predika något, så måste man leva som man lär. Inte kallt konstatera att ”det egna kapitalet får inte understiga 10 miljarder”. Det är trots allt inte Mammon som är gud i kristendomen.
Det är dags att kyrkan hittar sin produkt igen. För med en bra produkt så kommer kunderna tillbaka, och samhället får en resurs som är till gagn för oss, nu när vi ändå betalar för den. Och sist men inte minst: Låt politiker sköta politiken, företagen sköta företagandet, och se till så att kyrkan börjar sköta själavården. Det är trots allt kyrkans uppdrag nummer 1.
Pernilla Wikelund, Christer Svensson, Michel Bergendorff
Ledamöter Kyrkofullmäktige Växjö Pastorat nomineringsgrupp Sverigedemokraterna
”När ska man på allvar börja ta hand om den själavård som man faktiskt ska bedriva?”
